Vilma Kantarell

Som ni vet hoppades jag på att vår katt Wilma var en kantarellkatt, men det visade sig ju vara helt fel, hon knäcker ju extra som psykolog och gör ingen nytta alls i letandet av kantareller. Men idag när jag körde raka vägen från Stockholm till mamma och pappa för att få en god söndagsmiddag så kom en annan Vilma på besök. Och hon visade tydligt att det är hon som är Vilma Kantarell.

Mamma och pappa har en bekant som har en hund, hon heter också Vilma, hunden alltså. Oklart hur hon stavar, men får bli Vilma nu för att skilja på hund och katt. Hur som helst så har Vilma fattat tycker för Ove. Vilket förmodligen har att göra med att pappa Ove och tillika pappa Pohlman ger Vilma knäckebröd. Så även idag. Egentligen skulle de inte hälsa på, men när vi hade ätit upp middagen så plingade det på dörren och matte förklarade att Vilma vägrade gå förbi mamma och pappas hus, Vilma längtade efter Ove. Så sött. Så hon hade bara tvärnitat och inte accepterat att gå vidare utan att få säga hej till Ove.

Klart att hon fick det. Hon fick två brödskivor Falu råg-rut och satt snällt och knaprade i sig dessa. När det var slut fick hon syn på kastrullen där det tidigare var kantarellsås. Och gissa om Vimla gillade det, mycket riktigt hon slickade rent kastrullen och ylade sedan som en varg för att få beställa in mer kantarellsås, men den gubben gick inte. En annan gubbe som gick, var däremot Ove…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=rF6c-JltuiQ[/youtube]

Eremo, ser du att jag kommer underifrån?