Sagan om ringen

Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag har berättat innan om ringarna. Mer än vilka det blev. Jocke tjatade länge på mig att det kanske vore lägligt att bestämma vilken ring jag ville ha. Jag hade bestämt vad jag inte ville ha, inga diamanter och inget guld. Inget sånt tjafs för mig. Tänkte för ett ögonblick att en tatuerad ring inte vore så dumt, den skulle jag inte kunna tappa bort eller ha sönder…

När jag hittade MaNolin så visste jag att det var hon som skulle göra våra ringar, men det var inte förrän jag satt i hennes smedja som jag bestämde mig för hur den skulle bli. Detta var samma gång som jag var i Stockholm med Mitt Avtryck, alltså lite drygt en månad innan bröllopet. Lagom i tid med Eva Hjortsbergs mått mätt.

Jocke har samma ring som innan, bara det att den har fått samma märkning som min. Alltså longitud och latitud till huset här på Öland. Min förlovningsring har jag på högerhanden tillsammans med en svart gummiring för att förlovningsringen har blivit för stor. Gummiringen kommer väl från någon gammal sladd eller nåt. Jaja. I bröllopsringarna står inget, för det kom jag på för sent, men äsch. Jag lär ju komma ihåg när vi gifte oss. Minns att det var förra lördagen, den 18:e juni. Fint som snus.

Som ni ser är det en fet silverring, alltså inga konstigheter. Och så vill jag ha det.