Religiös solnedgång

På tal om religiös. Något tror jag ju på, eller något och något, jag tror på mig själv och mamma och pappa. Och Jocke. Och solnedgångar och soluppgångar.  Inte alls på någon snubbe med vitt skägg som sitter uppe i molnen, däremot är jag fast beslutsam över att farmor och farfar har det toppen på en sommaräng, att de hälsar på mig här i Astrid Lingrens värld ibland, tittar till mig och deras gamla inventarier och klappar Frank på kinden. Men det är ju förstås bara mitt eget kärleksfulla hittepå.

Bilderna här ovan är dock helt och hållet på riktigt. Snacka om religiös solnedgång…