RädslAnn.

Idag hade vi redovisning av våra samtidsprojekt. För att förstärka mitt syfte var jag elegant klädd i pennkjol, svarta strumpbyxor med små vita prickar, svart linne med lite lurig urringning och svart kavaj, stövletter, nyklippt lugg och rakt utsläppt hår. Jag hade även ritat en tatuering på min underarm för att förtydliga kontrasten mellan min eleganta klädsel och fördomarna som finns om tatueringarna. Trots att tatueringskonsten har blivit allt mer accepterad i vårt samhälle så det fortfarande personer som anser att det är något som bara hör till kriminella och sjömän. Då spelar det ingen roll hur elegant du är, om till exempel en arbetsgivare anser att en synlig tatuering inte är ok. Jag ville skapa diskussion med min redovisning och förtydliga det med min klädsel. Det tycker jag att jag lyckades med.

Mitt projekt var som sagt Ann. Jag var lite orolig för hur hon skulle uppföra sig bland nya människor men det gick alldeles utmärkt. Hon tog av sig kläderna och körde en nakenchock. Inga konstigheter. Jag var nog mer nervös än Ann. För jag kände att jag hade tappat kontrollen lite och visste inte riktigt hur jag skulle kunna följa den röda tråden.

I förrgår följde Ann med mig till skolan för första gången. Vi tog bilen. Hon satt i framsätet med solbrillor och vi lyssnade på P3. Jag spelade in en film, för jag tänkte att ni ville se, men då måste man antingen vända på skärmen eller lägga huvudet på sned, så jag väntar med det. Det som förvånade mig mest var att Ann inte hade fått något handikapptillstånd, det var verkligen något som till synes borde varit ett av hennes självklara handlingar, men icke. Så jag fick bära in benen och armarna och sedan parkera längre bort och ta Anns överkropp under armen och gå mot fotostudion.

Förutom dagens modell Ann, hade jag plockat ut olika klädesplagg som jag ville att Ann skulle prova och bli fotade i. Det här med att klä på Ann är sannerligen ett kapitel för sig. Jag förstår att Stål har utbildning i det. Men med några skrubbsår på Anns knän så tycker jag att vi fixade det bra. Ann och jag. Syftet med fotograferingen var att jag ville visa att det är lätt att bli bedömd beroende på hur man ser ut, lika lätt att medvetet gå in i olika roller. Under dagens gång fick Ann även nya tatueringar på ena armen. Ni ska få ett smakprov på bilderna inom en snar framtid.

Jo jag glömde, Ann träffade även en ny kompis Sven. Sven är otäckt smal, man ser rätt igenom honom och det enda som växer på den karl’n är det långa stripiga håret, men han har fina tänder.