Preggo vol. 2

…och nyårsafton eller nåt.

Likt åkattraktionen ”Flumeride” lever halsbrännan och de sura uppstötningarna rövare med mina powernaps. Powernap känns väl som fel beskrivning egentligen för inte blir jag mycket piggare, men ack så välbehövligt. Om det inte vore för det här med vulkanhalsbrännan som väcker mig med utbrott. Disgusting!

För, för första gången i livet har jag suttit och sovit en natt, inte på grund av att jag var nyårsdrunk och somnade som ett kryss i en fåtölj. Absolut inte. I och för sig så känns det just nu som ett lite bättre alternativ. Utan på grund av att jag är gravid, åt en himla massa god mat och sedan försökte sova som vanligt efter en maratondiskning och kom lagom i säng runt klockan två.

Men se det var direkt omöjligt. Alla ångor av godsaker låg och skvalpade i strupen som en bubblande vulkan av matrester. Halsbrännan var en tickande bomb och så fort jag la mig ner så kom det en våg av hetta. Tomma rapar och nej, du vill inte veta mer. Jag förstår det. Så då var det liksom bara att välja på en lindrig känsla av nackspärr och någon slags sömn eller på vakenhet och vulkanhalsbränna. Så jag satt och sov.

På riktigt, kan det fräta sönder strupen eller, för i sånt fall kan det ha skett första dagen på 2016. Men nu är jag återigen i vertikalläge och hoppas att detta inte ska upprepa sig. Men eftersom halsbrännan är lika jävlig i sittande ställning så anar jag att även nattens skönhetssömn kommer att spenderas i vertikal position. Åhhh, orka.

Hur som helst var nyårsaftonen som sig bör, lugn och skön och i stugan. Med korvgrillning och bastubad, dock inte bastubad för de båda gravida kvinnorna i sällskapet, men snubbarna höll liv i traditionen och tog sig några dopp. Vi gravidtrötta åkte hem till soffan, snackade barnvagn, Vuka fixade efterrätten och jag dukade. Sen blev det mindre rätter med musselsoppa, pilgrimsmussla, högrev, kycklingspett, chokladfondant och nån mer smarrig efterrätt, så nej, kanske inte så konstigt att min strupe blev en fullt utvecklad vulkan. Men ändå.

Och nej, några vidare bra bilder kan jag inte heller bjuda på, för jag har tydligen tappat bort mitt stativ, hur det nu är möjligt. Använd blixt tänker ni, nej, det tänker jag då rakt inte göra. Så det blir inte bättre än såhär.

Yeah well, jag tror att jag går och sätter mig och sover några timmar då. Känner efter hur många Novalucol som jag kan stapla i strupen, tar ett personbästa på det och hoppas på bättre tider. Ha.

Gott nytt år för tusan!
Och hur jag har tänkt med 2016 det ska ni få veta i ett muntrare inlägg.
Så det så.