På tal om fru…

I sommar ska jag bli fru. Det känns självklart med Jocke så det är liksom inget snack om den saken. Och ett borgligt bröllop med de närmsta och färgglada detaljer ska det bli. Men just grejen med bröllopsmagasin och annat därtill gör mig lite illamående. Jag är inte den ”typiska” bruden som längtat efter ett sagobröllop sen jag gick på dagis. När jag gick på dagis sjöng jag vid matbordet och fick äta i ett inglasat lekrum för att inte störa de andra barnen. Bara en sån sak.

Jag vet fortfarande inte riktigt hur klänningen kommer att se ut eller vad jag vill ha för ring. Jag har ingen aning om vad det ska bli för frisyr, jag vet att vi ska äta men inte vad. Jag vet att jag gillar lego och kantareller och att jag ska säga ja. Men resten kommer vi nog på snart.

Gav det gigantiska bröllopsmagasinet ytterligare en chans. Jag säger tack men nej tack, där finns det bara ”skan”, det ska vara si och det ska vara så. Jag vet väl att det ska bli precis så personligt som Jocke och jag vill ha det, men jag tycker att det borde finnas något mellanting. Inte bara att det ska vara ett svindyrt bröllop i kyrkan med rosetter och gulliga grejer.

Måste ju finnas fler brudpar som inte är de typiska där traditionerna styr allt och bröllopstårtan är bestämd och utprovad flera månader innan, eller?

För även om vi ska göra så som vi vill så skulle det underlätta med lite tips. Jag kan säga att jag har fått mer idéer av att googla på barnkalas än på bröllop, men det är ju för att jag inte är den där bruden i vitt…