På minuten…

Vi kom till flygplatsen, allt kändes bra, vi skulle hinna precis, vi hämtade våra biljetter, det blev lite strul eftersom Frank stod med men inte var med, det ordnade sig, vi gick på toa och skulle bara gå till gaten, genom säkerhetskontrollen och sen en snabbtitt på taxfreen och sen tugga tuggummi och flyga hem.

Men snubben vid säkerhetskontrollen bara tittade på passen snabbt och sa, no no no, something is wrong with your passport. Och pekade mot incheckningsdisken vid bokstaven A. What the fuck tänkte vi och sprang dit där snubben sa att vi skulle. Snabba steg, pulsen höjds och insikten om att vi kan missa planet blir allvar. Vi kommer fram till disken och damen säger likgiltigt no, you gonna miss the flight, go to E.

Nu bryter både Jocke och jag ihop en aning inombords. Scenarion om vad som kan hända om vi missar planet spelas upp som en film i huvudet. Böter på bilen, ny dyr biljett, inte träffa Frank idag och kanske avboka morgondagens arbetsplaner. Inte bra.

Framme vid E:t får vi förklarat att vi inte kommer hinna med vårat plan hem, trots att det ännu inte har gått. Jag börjar nästan lipa, svetten rinner och vi svär i kör, Jocke och jag. Och vi är inte ensamma. Men kom igen! Vi vill hem. Men för att komma hem idag skulle vi behövt 10000 kronor extra i vår reskassa och det har vi sannerligen inte. Men innan beslutet tas om att det är okej att åka hem imorgon så är det lite lätt frustrerande för två småbarnsföräldrar med bristande världsvana. Himla tur att min bror kan föra samtalet då jag inte riktigt fick ihop mina svengelska meningar.

Så om vi kommit några minuter tidigare till säkerhetskontrollen hade vi hade suttit hemma i soffan nu istället för i brorsans soffa. Och nu när vi fick en extra dag i London, när biljetten kostade en tiondel av ovanstående och när Frank är hos mormor och morfar en natt till så känns det okej. Det blev inte som vi tänkt men det blev bra ändå och nu lär vi oss något av det här. Smuggla inte och kom inte försent 😉

I´ll see you tomorrow Sweden!