Och lite pyssel

På lördag ska vi ha knytkalas, eller middag rättare sagt, men låter bättre att säga knytkalas än knytmiddag. Yeah well. Vi blir tio stycken plus oklart antal barn. Och eftersom jag får lite lätt utslag av att saker och ting eventuellt inte skulle matcha så bad jag pappa plocka ner en pinnstol från vinden som jag skymtade senast jag var där och svepte över skatterna med min skarpa glasögonsyn.

Så, mycket riktigt igår kom han över med den och sa, ”den är sne och skev och jag vill inte ha tillbaka den, så gör vad du vill”. Okej. När jag satte mig på den så tänkte jag att den stackaren som får den stolen kommer bli åksjuk, dålig kombo på en middag. Det bästa vore förstås att ta bort det benet där en minibäver har tagit några stadiga tuggor och byta ut det, men jag är ingen snickare precis och det verkar ju bokstavligt talat förbenat bökigt.

Istället skrev jag en så kallad varningstext. Satte dit en möbeltass av den större sorten och tre av de mindre, så nu är den fortfarande sne, men inte som i slagsida. Så förutom att jag hostar, fryser och nyser så förbereder jag middagen utseendemässigt i huvudet och det blir bra, lite trångt och udda men bra. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Ni vet.

Och. Förbenat sne men varsågod och sitt!
Vetja.