Nationaldagen

Just nu smattrar regnet mot fönsterbläcket och sömntåget har precis dundrat in på perrongen efter en hyfsat händelserik nationaldag. Fint med en extra dag ledigt med Frank förstås men nationaldag som i firande har vi inte haft. Hur gör man egentligen? Hur firade ni? Många tycks fira med jordgubbstårta pimpad med svenska flaggan och det är väl bra nog, men det var inget som hände i den här familjen.

Vi kan väl säga att Frank och jag firade med att vara hemifrån så mycket som möjligt eftersom Jocke har sågat sten hela dagen, och den där stensågen som alltså äntligen är vår till låns tjuter som bara den. Och Frank ville nämligen inte alls ha på sig sina hörselskydd. Så vi gick på promenad efter lunch. Han somnade som en stock och jag passade på att fota, precis som förr när vi var ute och gick promenader när Frank var bebis och jag var mammaledig. Härliga tider.

Som tur var regnade det inte en droppe då, det var superskönt och varmt. Jag gick i bara linne och lyssnade på fåglarna, andades in den friska luften och tänkte att jösses vilka godsaker det finns i hagen om korna kommer och är hungriga. Klöver, blåklocka, smörblomma, ryschpysch och annat på latin. Fint som snus alltså.

Och nog saknar jag reflekterande promenader i måsarnas skri och näktergalens skönsång, men raska morgonpromenader med disco i öronen är också en bra start på dagen. Dessutom har jag semester snart så då kan hela familjen gå på tur och Frank kan få kasta sten i vattnet och skratta åt plumset.

Det blir bra det, lika bra som vilken nationaldag som helst.