Närmar mig smaljeansen

Nu börjar det likna nåt vill jag lova. Trots en vecka där jag har legat sked med latmasken och endast tränat en gång så krigade jag på mig ett par gamla jeans. Och lyckades. Visserligen sitter jeansen kvar när jag väl har tagit av mig dem, men äsch, det är väl fint med strukturerade lår och en linning i midjan framåt läggdags. Jomenvisst.

Så jag klappar mig själv på axeln en smula, dribblar bort latmasken och tar nya tag till Olgas jeansutmaning, den har nämligen inte deadline förrän om en månad och då borde jag ju lyckas få på mig brallorna utan större besvär. Och helst inte ha så rackarns mycket fläsk att det hänger över kanten. För även om jag fått en flicknäve nytt självförtroende och en gnutta ytlig lycka så är jag ju inte nöjd. Jag har 10 kg kvar till mål, mål som i den vikt jag hade innan jag blev gravid. Men å ena sidan är jag väldigt nöjd med att komma i mina vanliga kläder, sen är det väl egentligen lite skitsamma vad det står på vågen.

Å andra sidan så vill jag ju komma i kläderna utan att bli svettig och utan att vara skitorolig för att brallorna ska spricka vid minsta lilla naturliga rörelse, som att knyta skorna. Exempelvis. Så jag kämpar vidare.

Men hur det än är så är det skönt att få känna sig snygg.