Min inre matte

• 

Jag är alltså matte nu. Det är helt overkligt härligt. Det gör också rätt ont, det ser ut som om jag har ett självskadebeteende som nått oanade höjder där jag börjat skära mig själv i underarmarna. Så illa är det inte. Jag har hundvalp med sylvassa tänder och glatt humör.

Hunden har alltså glatt humör men mitt börjar också ordna upp sig. Fatta vad skönt att ”PLUGGA” inte behöver stå högst upp i aggressiva versaler på varje fixalista inför veckan. Det är en befrielse. Bara en sån sak.

• 

• 

• 

Och så Best då. Så gullig och gosig och stark och busig. Han tycks ändå vara lite som mig, allt eller inget. Det är ömsom bus och ömsom ligga sked. Så vi passar bra ihop ändå. Tänk va, att jag hade en matte i mig som plockar varmt bajs i färgglada plastpåsar och försöker lära hunden sitt och ligg och kom då! Haha.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Älskar att han bor hos oss. Den lilla livliga pansargrisen. En korsning av en pansarvagn och en gris om du frågar Erling. Och ni må tro jag var nervös innan det var klart att han skulle få flytta hem till oss, tänk om uppfödaren inte vilje sälja honom till oerfarna hundägare. Men det är klart att han ska bo här. Har du något djur?