London calling

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Min fina bror och hans fina Gabriella gifte sig i slutet av mars, ett litet familjärt bröllop och två månader senare var det dags för bröllopsfest i London. Jag är så oändligt tacksam för var min bror tar mig även om det är som att han ska boka resa och hotell för två dementa pensionärer pga ej kommit längre än till Öland för egen maskin, ha.

Men vi kom dit, Jocke och jag. Och vi kom hem, senast vi var där missade vi nämligen planet för fattade inte att det var brådis in genom security. Hoppsan.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Anyway. Vi bodde i Chelsea på ett fint hotell med vind i skira gardiner och en liten badanka i duschen. Jocke hade kollat upp ett fräsigt mc-café och vi gick hundra miles för att komma dit. Kändes det som. Men nog var det fräsigt och brunchen lovely. Brunch och brumbrum. Bästa kombinationen.

Vi var på pub och salongs på fest. Champagnen var utsökt och jag var typiskt engelsk i hatt och glatt humör. Inte känt mig glad på länge men med sommar, bubbel, bror och snubbe var det banne mig glatt. Så glatt att jag efter x antal glas höll ett osammanhängande tal på engelska tillsammans med Pers syster från en annan mister. Typ.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Fint var det och mc-mässa med, foodtrucks på långa rader och en pizza slice i solstol, en gammal hamn och kaos vid Big Ben, eller Big Bengt. Så varsågod för bilddagbok sen pomperimpossan med respektive tålmodig man var i London.

• 

•