Liv går före lem

Förmiddagen fokuserades på barnen och föräldrarna. Lek i sandlådan och inspektion av lilla Tallen. Eftermiddagen handlade om att rädda liv. Eller i alla fall veta hur vi ska göra om vi hamnar i en situation där liv måste räddas. Liv går före lem.

Vi har gjort hjärt- och lugnräddning. 30 tryck och två blås. Upprepa. Takten på trycken är ”här kommer Pippi Långstrump”. Vi vet hur vi ska göra om någon sätter i halsen och vad som menas med MAP. Medvetande. Andning. Puls. Vi vet hur en hjärtstartare fungerar och att begreppet framsida stupaläge, som jag brukar säga, men framstupa sidoläge försvann 1986. Det heter inte så längre. Det heter stabilt sidoläge.

En dag som denna känner jag mig trygg i min roll, men jag hoppas att jag ALDRIG någonsin ska behöva uppleva en situation där jag har någon annans liv i mina händer. Gudbevare mig väl, men skulle det inträffa så har jag i alla fall fått en bra utbildning och vet hur jag ska göra. Och det är inte dåligt det.