Jobba, jobba, jobba…

Ibland blir det fel. Ibland går det för fort. Ibland eller nej, ganska ofta är jag för snäll. Jag vill överträffa mina kunders förväntan och jag vill göra det med råge. Men det rimmar illa att vara snäll och företagare. Det är inte så entreprenörer tjänar pengar för att de är snälla.

Tidspressen gör mig fokuserad men nu har det varit många beställningar på kort tid. Men snart, snart kan jag städa i ordning mitt kreativa kaos på kontoret. Börja träna igen så att inte kvällspassen på kontoret gör att jag går av på mitten. Fast självklart vill jag ha mer beställningar. Men priserna kommer att höjas. Jag kommer att vässa mig som företagare.

För det är mycket med ett företag. Det är inte bara att måla en bild. Den levereras inte av brevduvor eller ramas in av glasmästare. Fakturorna skrivs inte av en dam på fakturaavdelningen och kuverten slickas inte ihop i en handvändning. Frimärkena klistrar ingen tomtenisse på och det är ingen brevbärare på kontoret som går med kuverten till posten. Jag kan inte bara skriva i en lapp på önskade beställningar så fixar snubben det på förrådet. Han som har koll på pennor, papper och färger. Han finns inte.

Det blir liksom mycket runtomkringgöra som jag inte riktigt har reflekterat över förrän nu. Nu när jag ikväll skickade i väg en massa beställningar, när jag stoppade upp hela kön på ICA och den slingrade sig bakom mig som en lång orm av ivriga ”julkortsskickare”. Då insåg jag att jag måste ta betlat för hela mitt arbete och tiden jag lägger ner på varje bild. Dagens priser är alldeles för låga och jag får se det som en period med bra priser för att få kunder.

Men från och med nu är det ändring på det. För jag vill ju faktiskt ha lön för mitt arbete. Bara så ni vet.