Hösttugg

Ovanstående bilder tog jag på söndagens kvällspromenad…

Kylan och hösten gör sig påmind på morgonpromenaden, läpparna blir torra och näsan lite snuvig. Men friskt är det och så skönt att hälften vore nog. Och vackert.

I morse möttes vi av en spegelblank Hemfjärden där änderna står på huvet och käkar frukost och där sothönorna är lika många som näckrosbladen.

Promenadstråket skvallrar om höst, de allra finaste röda löven har fallit av sin kvist, gässen flyger kors och tvärs och daggen ligger som en matta över gräset.

Frank låg på ett fårskinn i vagnen och jag hade vantar på mig till en början, innan takten slog in och jag blev svettig. Men nu, nu är det sommar igen. Jag sitter på verandan och värmer mig i solens strålar och bredvid mig sover Frank i hängmattan. Vilken kille.

Och nej, inte sover Frank hela tiden, han har sprungit runt i sin gåstol och gjort krocktest på inredningen, så nog är en stödvila i hängmattan i väntan på pappa Jockes hemkomst inte så dumt. Och ja, jag tror att det blir en till promenad innan kvällskylan kommer åter…