HjortAnn.

Ann verkar inte  överförtjust i sina indiantatueringar som härstammar från nord och Sydamerika, de är tydligen sämre gjorda än henna…Men tatueraren ger sig icke. När ingen ser kliar sig Ann på rumpan och färgen flagnar av. Illa. Riktigt illa. Trots detta faktum har jag fortsatt med mina tatueringar. Ändrat teknik och gjort dubbelt arbete.

Inspirationen har jag fått från böcker. Jag tycker att historien om tatueringar är otroligt intressant. I den blåa och röda boken får man dessutom med skivor så att man kan lägga in bilderna på sin dator, grymt.

Idag heter hon HjortAnn. Som jag ibland. Fast jag har ingen hjort strax under bikinilinjen…