Frank och seglartröjan

Imorse provade jag den här fina tröjan med segelbåtar på. Jag har liksom sneglat lite på den där den legat i byrålådan men anade att den skulle vara för stor. Fast nu tänkte jag att jag hade växt till mig lite så att den inte skulle vara gigantiskt. Inte så mycket hockeyspelare liksom. Men ni ser ju själva, jag har lite att växa i så att säga. Nu är det mer som ”pappa-jag-vill-ha-en-italienare” (och vad ska jag med en italienare till?) än ”skepp-och-hoj-jag-är-redo-för-sjön”.

Fast tur är väl det för nu är det ju så förbannat kallt att det bara är skönt att ha något att växa i, dessutom har mamma och pappa bara en kanot och det är inget som man bara kastar ut på isen och leker sjörövare i, nej, se den gubben går inte. Men den rara damen som har stickat den här fina tröjan, hon och hennes man har en stor tjusig segelbåt, så när jag har växt till mig så kanske jag kan få kolla in den skutan och då sitter förhoppningsvis tröjan precis som den ska.

Tusen tack snälla grannen för den fina tröjan, den är ett konstverk och värmer bra en dag som denna!