Från fröken till försäljare

Ja, som sagt. Karriärbyte. Det känns förstås otroligt spännande att jag ska få lära mig en helt annan bransch och få anta nya utmaningar. Och visst kan man tycka att det är utmaning nog att tygla 19 fyraåringar, men att försöka tygla min kärlek för kreativa lösningar och inredning är minst lika utmanande.  Så äpplet faller väl inte så långt ifrån trädet, eller vad man ska säga…

Och lika mycket som jag längtar efter att få klä mig propert, ha välkammat hår och vara aningens sminkad, lika mycket kommer jag förmodligen sakna mjukiskläderna, hår som blivit rufsigt av små fingrar som lekt frisör och sandiga kläder från en förmiddag i sandlådan.  Jag kommer sakna alla härliga ungar, att få vara indian på arbetstid, rastpromenaderna i Venaskogen och kockens goda mat, mina sköna kollegor och arbetet med barnen ute i naturen.

Men det kliar i fingrarna och skaver i hjärnan efter egen personlig utveckling. Och visst vet jag att det inte bara är designklassiker som jag kommer handskas med, ohja. Jag ska lära mig rabbla standardmått på diverse arbetsbord som värsta pluttifikationstabellen, få lära mig rita upp projekt i datorn och plugga in ergonomiskt korrekta egenskaper för den bästa kontorsstolen.

Så innan jag klär på mig dräkten, kammar håret och sätter mig i Input Interiörs skolbänk ska jag vara en finurlig fröken för 19 livliga fyråringar ett tag till och jag ska göra det på bästa frökenvis…

Och förresten, tusen, tusen tack för alla lyckönskningar!