Finpromenad

Efter vilan hos sypsykologen kom Stina och vi gick på finpromenad i mina hoods, med omnejd. Hur gött är det inte att bo såhär nära naturen? Kom igen, det är lite för bra för att vara sant. Bara att pinna utanför dörren och huxflux möter man en Knipa med sina ungar eller en vansinnigt hårig ko (en Knipa i det här sammanhanget är för övrigt en fågel, de på översta bilden och inte en knivig situation som uppstått plötsligt).

Det är sannerligen hur härligt som helst med naturen runt husknuten. Visserligen blåste det så att jag blev vindögd, som Janne ”Loffe” Karlsson skulle sagt, men vad gör väl det när solen skiner och sällskapet är utomordentligt bra.

Tack Stina för en skön finpromenad!