Eva och elefanterna

Jag har en viss fäbless för elefanter. Jag kan inte påstå att jag har många elefanter. Men jag har en. I och för sig vore det kanske konstigt om jag hade elefanter, med tanke på att jag inte bedriver någon djurpark eller bor i ett exotiskt land.

Hur som helst, så gillar jag elefanter och den jag har, fick jag när jag var så liten att jag kunde rida på den. Den är ett gosedjur. Pappa Pohlman kallade i och för sig mig för Dumbo ibland när jag var liten för att mina öron var så stora, men nu har resten av mig växt i kapp öronen så det smeknamnet är inget som tilltalar mig längre.

Men i dag sörrni, när jag kom med andan i halsen och sladdade in skolans korridorer höll jag på att snubbla på en elefant. Kan låta konstigt eftersom elefanter är svåra att missa till sin area av kroppshydda. Men den här var en sådan liten rackare att jag på sin höjd hade kunnat vricka foten på den, om det återigen inte var för mitt tränade seende. Så se hur bra det kan bli med ett tränat seende. Frågan är ju bara var ifrån elefanten har rymt eller om det är någon stackare som febrilt letar efter sin lilla polare till elefant nu…?

Jag log i alla fall nöjt när jag insåg vad det var jag höll på att snubbla på. En elefantbebis till mitt gosedjur. Haha.