Eva i paradiset

Jag sitter på grannens trapp i solen, uppenbarligen det enda stället där internet fungerar, och fungerar relativt snabbt. Men det känns som att det är ett helt ok ställe, med tanke på väder och natur. Solen värmer mig, fåglarna kvittrar och jag är så otroligt lycklig att jag skulle kunna börja lipa.

Kortet tog pappa Pohlman i morse, jag sov som en liten gris vid det tillfället, men är glad över att pappa är en så morgonpigg rackare att han fångar paradiset från sin bästa sida. Ser ut som en savann, den öländska savannen. Det här är, med risk för att bli tjatig, den bästa platsen jag vet. Nu vill jag verkligen inte vara någon annanstans, jag längtar inte till något annat. Jag längtar givetvis efter Jocke. Hade han varit här hade jag inte saknat någonting.

Tänk att vakna upp till fågelkvitter, se havet från tomten, känna havsvindarna, gå runt i kohagen och titta på orkidéer och bara förundras över det vackra, jag blir nästan religiös. Men hejdar mig och tror på det levande istället. Här vill jag stanna länge, länge…