En kanadensare, en symaskin och så jag…

I går åkte mannen och jag tillbaka i tiden och hämtade antikviteter från svunna tider. En kanadensare, alltstå en kanot. Den är väl i och för sig inte så himla gammal. Men för länge sen köpte jag takräcket till bilen enkom för att jag skulle hämta hem kanoten och dra mig ut bland mördarbakterier och vass. Det har alltså bara inträffat i min fantasi innan. Minus mördarbakterier. Istället har takräcket fått utstått en massa annan last, ingen kanadensare. Men nu var det dags.

Vi hämtade även bordet med symaskinen. Som visade sig vara lite av en raritet. För ser ni hur otroligt vacker symaskinen är. Min farmors gamla symaskin som hon köpte för 360 kronor och som hon sedan betalade av på en treårsperiod. Och som hon sytt otaliga kläder och gardiner på.

Jag tänkte som bekant bara använda underredet till mitt syrum, men som ni förstår måste jag ju ha den skönheten framme. Så. Så får det bli.

Och den där sinkbaljan. Precis där på gräsmattan och precis så där med handen satt jag en gång och badade under farmors uppsikt. Då var jag förstås lite yngre, låt mig säga 3 år. Eventuellt. Men jag fick plats fortfarande. Nu tänkte jag att jag kunde ha den och lägga kuddarna i när jag inte har bäddat fint i sängen, vad tror ni om det?

Sen hittade vi en massa annat bra att ha, som vi klyschigt nog ska blanda in i vår inredning. Det blir som Charlotte Frey Svidéns poster med citat som ”vi har en blandning av designklassiker, IKEA och loppis”. Joråsaått. Det är då hemmet får den bästa själen, eller?