En hjältekraft

Ni ska inte tro att vi själva har lagt prioritet på att få ner äpplena från träden när garaget står på andra sidan huset och skriker efter färdigställning. Nej. Tyvärr. Men eftersom pappa Pohlman sällan kommer hit och bara sätter sig på soffan så gjorde han en hjälteinsats både för oss och äpplena, strax innan kölden kom. Det blev några lådor och nu alltså en herrans massa must.

Och i skrivandes stund har jag precis kopplat in (det lät ju avancerat, stoppat i kontakten) en frys i källaren som högljutt och konsekvent piper för att varna om att ännu är det inte kallt nog att fylla den med godsaker.  Jag hoppas att det är därför, så att den inte sprängs eller rentav kommer att fortsätta pipa i all oändlighet. Då blir jag ju galen. Och måste dricka upp 20 liter must inom loppet av en vecka och stänga av frysen. Men den blir nog kylig nog snart.

För såhär kan vi inte ha det, då är det nästan som att jag går ut i bilen och sätter på mig säkerhetsbältet bara för att få slut på pipandet. Ha. Galen. Sa jag att jag blir galen…?