Dagens gömda skatt

Ja jädrar! Frank har varit hos mormor och morfar idag för att Jocke och jag skulle hinna arbeta lite med diverse projekt. T.ex. skulle det förberedas för starten av projekt kakelugn. Det vi inte visste när vi startade var att vi dessutom skulle få ett helt nytt, fast 92 år gammalt golv i vardagsrummet. Ja, ni ser ju själva, kom igen så tjusigt! Vilken skatt!

När vi precis hade flyttat in och började renovera köket vred vi och vände på argumenten för att riva eller behålla parketten. Då behöll vi parketten överallt, rev inte ett enda golv, slipade och målade men lät det ligga kvar så som Jockes pappa hade lagt in det. Men det där skavde ju i mig, som ni förstår.

Så idag hände det, vi började gambla med golvet i vardagsrummet, för och nackdelar. Jocke skulle som sagt förbereda för snubben som kommer den här veckan och som ska hjälpa oss att fixa en kakelugn, lagom att elda i till jul. Och eftersom det har stått kakelugnar här i huset innan (svordom upphöjt till tio över bortplockning av dessa) så visste vi ju var vi skulle börja.

Så Jocke körde igång och jag stod bredvid och nästan hoppade av nyfikenhet när glimten av de första brädorna kom fram. Ska vi inte ta bort och titta? Både Jocke och jag blev lika nyfikna och när han hade sågat bort en liten bit så var beslutet taget. Även om det förstås hade varit väldigt jobbigt om golvet under hade varit i dåligt skick och vi då hade varit tvungna att lägga ett nytt.

Men nu. Jag blir alldeles salig. Vardagsrummet är det lättaste rummet att ta bort golvet på eftersom där inte står några fasta möbler, så det var bara att kånka lite och sen ta på sig handskarna och riva och slita och dra bort småspik.

Så innan jag hämtade Frank hade vardagsrummet fått ett ansiktslyft som heter duga. Sen är det klart att det ska slipas lite och förmodligen få sig en omgång av olja, såpa eller vax, men det tar vi lagom till jul.

Haha.