Lucka 12 – Berätta om musik som inspirerar dig.

Den här luckan känns lite klurig. Nu får vi dessutom låsas att det här är en chokladkalender och att hoppsansa, tre chokladbitar på en och samma gång, vilken lycka. Kanske därför jag så att säga sugit lite på karamellen. Men håll tillgodo, här är första luckan av tre som öppnas idag…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=LifAcqepJVI[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=h-_UQVsoLQQ[/youtube]

Musiken alltså. När jag väl lyssnar på musik så måste jag ändå medge att det är mycket disco, som jag fortfarande kallar det. Det som i bitar av Robyn, Britney Spears och Avicii. Förslagsvis. Nu för tiden är det dock ganska sällan jag lyssnar på musik, förr gjorde jag det jämt, men kanske är det så att tanten i mig uppskattar tystnaden. Och kanske har det något att göra med att jag har börjat arbeta igen, det är nämligen inte riktigt lugna gatan med 19 livliga treåringar. Nej.

Jag trycker gärna igång min discolista när jag är ute och går för att få upp tempot och peppa mig. Annars är P3 oftast hörbart här hemma. Men för att inspirera mig till stordåd så är det just nu Laleh och Veronica Maggio som hjälper mig på traven, jag blir ju som kär i dessa kvinnor och jag har som sagt en förkärlek till starka kvinnor som fixar det mesta själva.

Ja just det, jag bjuder på min egen version av ”Jag kommer”, som tur är var det ett tag sen jag var så sur att jag var tvungen att dansa bort skiten, men snart kanske det är dags igen. Haha.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=hmr2LYZUkxU[/youtube]

Mormor fattar grejen

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=KlcvpM5R7Q0[/youtube]

Frank här. Jag pratade med min mormor förut, hon är så himla rolig och snäll. Det var tex hon som fick mig att skratta sådär glatt första gången, så som jag gör på filmen när mamma säger fin. Väldigt roligt ord det där. Och oj så fin jag är, vilket tjat. Men kul.

Hur som helst. Jag berättade för mormor att jag var på mitt sämsta humör i måndagskväll samtidigt som mamma avslöjade att hon hade ätit bra mycket granatäpple, då säger mormor till mamma, men det hör du väl på namnet att det inte var någon bra idé, klart att Frank får ont. Hon fattar grejen, min mormor alltså. Bomber och granater. Uschamig.

Sen dess har jag varit ganska lugn, fick dock ett litet ryck i går med liknande höga decibel på min stämma när vi hälsade på hos mammas kompis Elle. Och hon har en ursöt dotter, så att man baxnar. Jag har lite svårt med att kontrollera luftintaget samtidigt som jag äter, tydligen, inte helt lätt det där. Dessutom såg jag en snygg tjej och jag vet inte riktigt hur jag ska föra mig i ett rum där det finns snygga tjejer, så jag vrålade till utav bara den och sen var det bra med det tre rapar senare. Och tjejen var lika snygg då, så det var ju inte så tokigt. Tur att jag inte skrämde skiten ur henne, för henne vill jag träffa igen.

Sen har jag hört att ett skratt förlänger livet, vi som föds nu kan tydligen bli uppåt hundra år och jag har ju tänkt leva rätt länge, så det där ska jag öva mer på!
Hej så länge godingar!

Skrivet den 19 april 2013 i kategorin Frank, Videoblogg | Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg

Lägesrapport…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=dNMbV0QZmXM[/youtube]

Som tur är sover Frank nästan hela nätterna och vaknar vid kl 6, så även i dag plus att vi somnade om en stund till efter att mjölkglaset var uppdrucket. Skönt. Och nu verkar allt vara i sin ordning och jag hoppas som sagt att det håller i sig, för när han inte sover är han som på filmen ovan, han pratar och skrattar och sprattlar om vartannat och det är ju så vi vill ha det. Bara så ni vet.

Hoppas att ni får en fin tisdag, det ska vi försöka med nu i alla fall!
Kram so long!

Vilma Kantarell

Som ni vet hoppades jag på att vår katt Wilma var en kantarellkatt, men det visade sig ju vara helt fel, hon knäcker ju extra som psykolog och gör ingen nytta alls i letandet av kantareller. Men idag när jag körde raka vägen från Stockholm till mamma och pappa för att få en god söndagsmiddag så kom en annan Vilma på besök. Och hon visade tydligt att det är hon som är Vilma Kantarell.

Mamma och pappa har en bekant som har en hund, hon heter också Vilma, hunden alltså. Oklart hur hon stavar, men får bli Vilma nu för att skilja på hund och katt. Hur som helst så har Vilma fattat tycker för Ove. Vilket förmodligen har att göra med att pappa Ove och tillika pappa Pohlman ger Vilma knäckebröd. Så även idag. Egentligen skulle de inte hälsa på, men när vi hade ätit upp middagen så plingade det på dörren och matte förklarade att Vilma vägrade gå förbi mamma och pappas hus, Vilma längtade efter Ove. Så sött. Så hon hade bara tvärnitat och inte accepterat att gå vidare utan att få säga hej till Ove.

Klart att hon fick det. Hon fick två brödskivor Falu råg-rut och satt snällt och knaprade i sig dessa. När det var slut fick hon syn på kastrullen där det tidigare var kantarellsås. Och gissa om Vimla gillade det, mycket riktigt hon slickade rent kastrullen och ylade sedan som en varg för att få beställa in mer kantarellsås, men den gubben gick inte. En annan gubbe som gick, var däremot Ove…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=rF6c-JltuiQ[/youtube]

Eremo, ser du att jag kommer underifrån?

Evas zumba

Jag kan inte helt sätta fingret på vad det är, men jag är lite sur mellan varven. Därför tog jag på mig TyskAnns peruk och dansade loss i mina slöjdmockasiner till Veronica Maggios nya låt, i hopp om att råda bot på mina symptom som surtant. Jag tycker att jag lyckades för stunden och delar därför med mig av dagens leende i ateljén, sen är det klart att det här med zumbasteg och mimning är något jag får öva på om det här ska vara medicinen för att det färgglada och finurliga ska hitta tillbaka till mig. Och sen vill jag säga, att jag förstår att folk tappar i vikt om de dansar zumba, om de dessutom har peruk på sig kan de nog tappa några hekto till…shit majbritt, svettzumba.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=hmr2LYZUkxU[/youtube]

Ove

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=7X93OUklpNs[/youtube]

I dag har Ove namnsdag. Det visste jag inte om egentligen, förrän pappa Ove berättade det för mig och ironiskt undrade var paketen var.  I vår familj firar vi inte namnsdagar. Eller vi brukar inte göra det. Tills idag, då jag kom på den briljanta idén att göra en snutt animerad film med Ärlan Ove. Och ja, det ser inte precis ut som en sädesärla, men prova själv att göra en animerad figur så får du se hur lätt det är. För er som kan så behöver ni inte bräcka min ärla, för jag kan bättre, men då hinner jag inte inom ramen för namnsdagen.

Så nu fem timmar senare har jag fått ihop en liten snutt. Tyvärr så har pappa redan gått och lagt sig, men namnsdagen Ove är inte över riktigt än. Så håll till godo alla Ovar!

En presentation

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=bzwUU_dbCEg[/youtube]

Jaja. Jag har ingen aning om varför ljudet inte hänger med bilden, för när jag spelade in så lät det ur min mun samtidigt som jag rörde den. Konstigt det där. Men jag bjuder här med på en liten presentation för främst nya, men även gamla besökare!

Så trevlig helg!

Köp Böddes målarbok!

Härmed vill jag göra min hittills enda animerade reklamfilm officiell. Det är alltså den här filmen som jag skapade i skolan och som jag fick kritik för. Men som sagt, för att vara Hjortsbergs första animerade film så är jag nöjd. Frågan är ju vad ni tycker, skulle ni vilja köpa målarboken?

Kruxet då är ju att ni får ta er till campingen, men tro mig, ni kommer inte ångra er, för med nästan 2 mil lång sandstrand likt vetemjöl och ett utbud av olika aktiviteter så är det värt det, inte bara för att köpa ”min” fantastiska målarbok utan för att få en uppfattning om varför Öland återigen är så himla vackert.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=ZVnRx7V8-Y4[/youtube]

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier