På köksbordet ligger undertecknade papper som ska skickas tillbaka till banken, vi fick låna mer pengar. Det är väl egentligen både bra och dåligt i dessa tider. Kanske mest dåligt. Fast bra. Jobbigt att vara vuxen som sagt. Men mitt lilla drömhus kan byggas klart. Nyp mig i armen.
I veckan fick byggarna dit takstolarna och nästa vecka kommer fönsterpartierna. Det är så spännande så jag går åt. Innan semestern ska vi ha ett tätt hus och till första advent ska det vara klart?! Spärrar upp ögonen av förvåning.
Sen samlar jag som bekant på Blocketfynd och bortskänkes. Min bror renoverar en 40-tals lägenhet där fönsterbrädorna är av kolmårdsmarmor, två skulle bort, de skulle till mig. De räcker precis till alla fönster där nere, kök, sovrum och badrum. Fönstret i ”vardagsrummet” (kul ju eftersom hela huset är 30kvm och därmed är väl vardagsrummet max 3,5kvm med en ståtlig takhöjd på ca 3,5 m, haha) står direkt på plattan och fönstret på loftet behöver inte prydas med kolmårdsmarmor.
De gröna lamporna har jag hamstrat länge i källaren och till badrummet har jag hittat ett gult handfat för 40kr med matchande lampor för några dundringar. Hittade också ett blått för kunde inte bestämma mig. Men tänk dig ett rosa badrum med grön fog (kvar sen vi renoverade köket i stugan), ett dubbelt spegelskåp (också från brorsan) och så en skitful varmvattenberedare, ett nödvändigt ont. Jag tror att aktiebolaget Hjortbris första produkt får bli en snygg och smidig varmvattenberedare. Varsågod att anlita mig du valfri firma för sånt.
Hur som helst. Jag planerar en tavelvägg med favoriter (Anna Ileby, Anna Ström och Lovisa Sköld) och kan inte få nog av tokiga färgkombinationer i mitt huvud eller på Pinterest. Sen tänker jag att jag ska våga allt möjligt här och tro på min känsla för färg och finurlighet. Och med tanke på att jag upplever det som att de flesta har vitt, svart, grått, beige och greige så tänker jag att detta ska vara en sjuhelvetes färginjektion om man kommer och hyr. En vecka på cirkus klarar du, det finns pool också. Haha. Cirkus Hjortbris välkomnar dig!
Så ja, vad tror du? Blir det inte fräsigt så säg?! Ett kök från IKEA där en bit av bänkskivan är lila och ”köksön” orange, nertill är köket mörkt turkos och upptill ljust rosa, täcksidorna mot vardagsrummet är i grönt och ovan hänger de ärtgröna lamporna. Och nej, jag hade inte valt en grön soffa om det inte vore för att jag har hittat en smart med förvaring på IKEA och där kunde jag förstås bara välja på grön, grått eller beige. De två sistnämnda är aldrig ett alternativ för mig.
Så ja, kanske kan vi fira jul där hela familjen i år. Vilken grej va?!
Det blir väl bra det här.Just nu är det mest som en kaxig liten replika av Borgholms slottsruin men i mycket mindre skala. 30 kvadratmeter för att vara exakt. Öppen planlösning och under bar himmel. Fint.
Vi bygger en dröm, även om det just nu känns som att gränsen mellan dröm och mardröm är hårfin. Lyxfällan kommer och omhändertar mig vilken sekund som helst. Det kanske är lika bra. Jag går från några sekunders tv-tid i Böda camping till ”vem bor här,” för att sedan skämmas i ”extrema samlare” tätt följt av att jag kommer grina som ett barn som ramlat på cykeln och hata mig själv i ”lyxfällan” när sanningen ska fram. Låter som en tittarsuccé. Visst vill du se? Hahaha.
Hur det än blir så har jag ritat det här huset, nu har vi försökt bestämma var spårning ska ske för lampor och eluttag. Jag får eksem i hjärnan av att tänka ut allt. Skräckblandad förtjusning. Jag kommer aldrig vilja bygga ett hus igen och ta alla beslut. Eloge till er som pallar det. Jag nöjer mig med detta och hoppas att det jag tänkt kommer funka lika bra i praktiken. Men såhär som en modern ruin som speglar sig i poolen fungerar ju det med.
Och ja, nog är det lyxproblem allt att få bygga sin dröm och inte riktigt veta när det kommer bli klart pga ekonomiska förutsättningar. Spännande.
För ett år sedan byggde vi en drömmig pool på Öland, efter försäljningen av stugan grävde vi sonika ner alla pengar i backen och fyllde på med vatten. Det var ett jävla bestyr med det blev så himla bra. Nästa helg hoppas vi få igång allt för säsongen utan större problem men det tror vi först när allt fungerar som det ska efter vintervilan. Skräckblandad förtjusning.
Men ska du bygga en pool så gör det inte själv, det är svårt som satan och välj en svart liner, det är snyggt som en skogstjärn i en skogsglänta. För titta bara!
En annan grej, vi tar hunden sen. Men eftersom jag just nu har inaktiverat mitt vanliga Instagram (har kvar mitt Studio Deermountain pga jobb och lite kul) så märker jag ju att jag får leta efter bilder på diverse renoveringar när jag vill visa någon från tex Öland. Min själs skyddsrum.
Anledningen till att ta paus från Insta är för att jag inte orkar med mig själv och omöjligt kan tro att någon annan gör det heller. Eller tycker mig ha tid att integrera med folk. Men hittade du hit, grattis och välkommen.
Hur som helst. Här är en bildbomb från huset på Öland som jag älskar så det nästan gör ont. Och det är mitt. Nyp mig i armen.
Jag lämnade in 23.45 i söndags. Känns som vanligt som att jag lurar alla. Och som ett mirakel om jag blir godkänd. Det får vi se. Hittills har mirakel skett. Jag har blivit godkänd varenda gång. Hurra. Men det är en högst tvivelaktig studieteknik. Det må jag säga.
Hur som helst. Varje gång vi ska åka från Öland blir jag sur som ett barn, vill aldrig åka hem. Vill inte. Varför ska jag lämna svanarna i solnedgången på spegelblankt hav där horisonten gömmer sig? Eller ett dussin skärfläckor och hundratals vitkindade gäss i soluppgången?
Vi rullar in i Örebro, tack men nej tack. För mycket folk. För få skärfläckor och inget hav. Folk hit och dit och utryckningsfordon med sirener som blinkar och tjuter. Nej, det är på Öland jag njuter…
Jag fattade ingenting när klockan ringde, var är jag, var ska jag, varför, vem är jag? Sen kom jag på. Inte vem jag är och varför, det är inte helt solklart. Men soluppgången. Ja tack. Vaken med marginal dessutom. Fågelsången kvittrar in genom stenväggar, fönster och ventilation. Kom ut, kom ut, kom uuuuut!!!
Jag gick ut på frostbiten gräsmatta, ner mot havet, in genom kohagen. Möttes av gäss, fiskmåsar, skrattmåsar, strandskator, strandpipare, gravänder och kyliga stenstränder. Bland annat. Och den rosa himlen förstås. Offrar i vanlig ordning min högra hand. Lätt värt. Villhöver en ny kamera. Om Nettan ändå kunde få tummen ur och fixa bokföringen. Inte så länge kvar innan deklarationen ska in. Svordom och könsord.
Hur som helst. Det var en fin morgon. Med havsörn och fyr i motljus strax efterföljt av en cykeltur till bageriet, en mazarin på stubben och varma frukostfrallor i cykelkorgen. Så ja, om en skulle ta och skriva 2000 ord och fixa ytterligare en examinationsuppgift då. Suck. Inlämning senast 23.59 idag. Heja heja.
Som ni vet är Öland mitt paradis på jorden. Mitt andra hem. Stället som ger mig abstinens om jag inte har möjlighet att komma dit minst 3-4 gånger om året. Stenhuset som ger mig ett lugn jag inte kan hitta någon annanstans. För att inte tala om naturen och havet som finns ett stenkast bort. Med en gnutta havsutsikt från tomten och vetskapen om att våra barn ska få uppleva liknande barndomssomrar som min bror och jag haft. Här snackar vi guldtacka, det räcker inte med några guldflagor här inte.
Och nu är det sisomså att jag lever upp i att Jocke och jag ska ta över huset på Öland. Jag är väl inte så bra på det här med att fånga dagen, leva här och nu, eller vad fan menas med det egentligen? Vi lever ju här och nu oavsett om man är bra på det eller inte. Rimligt bra är jag väl, men jag är också väldigt bra på att drömma mig bort till framtiden. Som det här drömhuset som vi nu ska förvandla till vårat, måla om, byta trapp, lägga nytt golv, dra om elen osv.
Som ni ser har jag redan planerat hur det skulle kunna se ut. Bra med jullov så att jag äntligen har lärt mig ritprogrammet vi har på jobbet. Jag har bävat lite inför det med tanke på mitt bristande tålamod, men när jag får vara kreativ och har tid, då håll i hatten vilket tålamod jag tycks ha.
Jag har förstås redan gjort två Blocketfynd, varav den där vilfåtöljen redan finns på plats och har blivit hela familjens favoritmöbel. Jag får ta en kölapp om jag ska ha någon chans att sitta i den. Och så lyckades jag komma över en nätt liten fin pinnsoffa vid namn Nesto som ska stå i hallen. Jag har beställt en kohud av Ölands bästa bonde och så ska det väl flyttas runt på möbler. Då är det ändå bra att ha en källare som är som ett möbellager, haha. Det här kommer bli så bra.
Nu ska vi bara få ihop logistiken och se om vi lyckas få klart det till midsommar. Det är ju fint på bild i alla fall. Och den där kaminen, den får vi se när den blir aktuell, men tänk så mysigt en blåsig höstdag att få ta sin tur i vilfåtöljen framför en sprakande brasa…
Sen drömmer jag förstås om köksstolar från Vitra, att bäddsoffan från IKEA ska få ett nytt senapsgult överdrag, att det svarta vitrinskåpet från köket hemma i stan ska hamna på Öland, att de där skinnfåtöljerna som vi köpte första året vi bodde i Rynninge för 25kr st ska trivas i stenhuset och att det gedigna träbordet som stått där sen huset byggdes kanske ska få en lack. Jag drömmer vidare och lever så bra som bara jag kan här och nu. Ha, man måste få drömma. En sak är säker, en grön spiraltrappa blir det i alla fall, det blir bra mot allt det vita.
Jag snurrar visserligen vidare i min existentiella karusell men jag anar att åkturen kan vara över snart, tänk så skönt det vore. Emellanåt går det så där fort som när Pippi Långstrump springer runt utav bara helvete och Kling och Klang ramlar i en hög när hon hastigt stannar. Metaforiskt så är det väl lite så, full rulle med styrning från konstapel av prestationsångest, men med en något dålig broms.
Säger jag högt vad karusellen drivs av så blir jag ju full i skratt. Och nu skriver jag väl i gåtor här, men det här med höstdepp och elände utan anledning är ju en jävligt stor gåta. Åtminstone för mig.
Därför har jag träffat en kurator två gånger, första gången var det inte särskilt muntert. Jag snorade upp ett helt paket av tårvänliga servetter och kände mig alldeles tom när hon frågade vilka tre saker jag ville uppnå den dagen. Konstpaus de lux.
Vara snäll. Inte arg. Och titta på julkalendern utan tjafs. Bara en sån sak, få kidsen att fatta traditionen och försöka vara tysta i 13 minuter. Omöjligt. Lämna rummet om man inte heller vill se är inte aktuellt för man vill ju ändå vara med på något vis.
Sen kanske det bara är jag som tycker att julkalendern är bra i den här familjen, som skrattar åt skämten som barnen inte förstår och tycker att det är en mysig grej att titta på tillsammans. Lite för höga förväntningar i vanlig ordning.
Hur som helst, senast jag var hos kuratorn så var det mer muntert. Jag kände mig gladare trots att jag fällde en och annan tår även då, hon tjatade vidare om de där guldflagorna i vardagen och jag mådde nästan lite illa över carpe fucking diem, men så kom vi in på kontroll och påverkan. Vad kan jag egentligen kontrollera och påverka?
Det är sannerligen bara mina egna handlingar, men ack så mycket energi jag lägger på att tolka andra, bli förbannad i tystnad, knyta näven i fickan, försöka passa in för att jag tror att det är så jag ska vara istället för att passa på att vara precis som jag är. Och så sa hon såhär, tänk som en hund, kan du inte leka med det, inte äta det, då kan du pissa på det och gräva ner det.
Så hej, pissa och gå vidare. Och färga håret rosa. Det gjorde jag precis. Som flamingons näbb fast i min lugg. Det kanske ni får se någon gång. Nu ska jag minnas alla sommarens guldflagor och ta den rosa luggen och hoppas på skönhetssömn utan inträde på mitt ångestdrabbade tivoli 😉
Namn: Eva Hjortsberg Född: 1981 Bor: Örebro Civilstatus: Gift Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid. Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.
Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.
Så välkommen hit!
Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.
Viktigt meddelande från min mor
Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂
