Och för två veckor sedan var som sagt mannen och jag gäster på ett alldeles magiskt bröllop på Marstrand. Jocke var bestman och jag var hans fru med kamera alltid redo (no shit). Denna gång säkert mer irriterande än helgen innan. Men äsch. Som tur var hade bröllopsparet bokat en riktig fotograf, som tar så fina bilder att jag smäller av. Kolla in hennes sida här vetja.
Det var Jockes bästa vän sen barndomen, Albert som gifte sig med sin makalöst vackra brud Camilla. Hur snygg får man vara liksom? Jag får dåndimpen. Och dra på trissor, jag kände mig inte så tokig jag heller, särskilt inte med tanke på att jag lyckades få till någon slags håruppsättning. Men nu ska vi ju inte prata om mig. Nej och åter nej.
Jag tror väl inte att det behövs några ord här egentligen. Men allt var så himla genomtänkt och fint. Vi kom dit på fredagen, åt varsin hamburgare på hamnkrogen innan en godnattssömn på Marstrands Havshotell. Eller jag sov som en stock, bestmannen sov väl sisådär. Sen världens godaste hotellfrulle med havsutsikt för att sedan pimpa lite i festlokalen när Jocke arbetade upp sin nervositet inför kvällens tal. Min man alltså, han överraskar emellanåt så att jag blir alldels rörd.
Men innan tal och skål och klackarna i taket var det en superfin vigsel i kyrkan på ön, färja över och rispåse i hand. Lyckotårar och vackert uppklädda gäster i långa rader. Hårresande sång och gulliga ungar med rosenblad.
Ja, jag säger då det. Bröllopsyra när den är som bäst. Albert och Camilla, ni är fantastiska och jag är så glad att jag har lärt känna er och önskar er all lycka.
Skrivet den 23 september 2017 i kategorin
Herr och fru |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Jag sitter och går igenom korten jag tog på bröllopet för tre veckor sen, blir alldeles yr av all kärlek och filstorlek. Som sagt, jag knäppte kort från höger och vänster, betedde mig som Hacke hackspett på julafton, möjligtvis något irriterande men inbillar mig att jag var smidig som en ninja. Ha.
Vissa bilder skarpare än andra. Förstås. Men det har vi ju redan gått igenom. Skillnad på proffs- och hobbyfotograf, i runda slängar. Men nu har jag nog rensat klart och tycker att jag med stolthet kan lämna över en hel drös med kärlek.
Så fint ju, att bli herr och fru. Nästan så att jag vill gifta om mig.
Skrivet den 23 september 2017 i kategorin
Herr och fru |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Förra helgen var jag någon slags bröllopsfotograf. Och det gick ju bra, som ni ser. Det är en himla tur att man har minneskort nu förtiden och inte behöver böka med filmrullar på 24 eller 36 kort, för då hade det gått dåligt. Jag sköt från höften och knäppte kort som om jag hade smatterband i fickan. Lika bra att ta för många och sen ta bort än att fota för få kort och sen ångra sig. Svårt att göra om någons bröllopsdag liksom.
Det kanske är det som är skillnaden på en hobbyfotograf och en som är proffs. Jag måste ju knäppa en hel drös bilder för att vara på den säkra sidan med att jag fångar några favoriter med mina till synes avancerade Canon. Ha.
Hur som helst så var det ett väldigt roligt uppdrag och jag är tacksam att jag fick brudparets förtroende för uppgiften. Nu ska jag bara gå igenom alla bilder igen och sortera ytterligare så att herr och fru Thorin kan minnas sin fina dag när de blev äkta makar. Men här har ni i alla fall ett bra smakprov må jag säga.
Länge leve kärleken!
Och just det, hittade du hit så är det nästan läge att köpa en trisslott med tanke på att senast jag bloggade var den 18:e februari. Men det är aldrig försent att vända blad och börja om, så kanske att det kan bli lite mer bröllopsyra här snart med tanke på att mannen och jag var gäster på ett alldeles magiskt bröllop på Marstrand nu i helgen.
Bara så ni vet.
Skrivet den 10 september 2017 i kategorin
Herr och fru |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Man skulle ju kunna tro att jag bara ligger på min kammare och förkovrar mig i gravidkilon, onyttigheter och tvserier. Men riktigt så är det inte, även om jag spenderar halva min tid på det viset. Men nog har jag fått vara med på roligare saker än så minsann.
Förra lördagen var det nämligen dags för bröllop i Linde mellan min kära kollega och vän Annsofie och hennes Stefan. Magiskt fint, uppstyrt och avslappnat på en och samma gång. Härligare människor får man leta efter. Vigseln ägde rum kl 16 i kyrkan med hänförande sång från både solokvist och manskör. Solokvisten var dessutom ytterligare en kollega till mig som tog ton, jösses vilken stämma den donnan har. Jag har inte hört henne sjunga innan, men oh my god vad grym hon var. Så nog blev det lite rörande tårar i ögonvrån allt. I min väska låg endast Novalucol, Läkerol och näsdukar. Allt vad en förkyld gravid på bröllop kan tänkas behöva. Och ungefär vid denna tidpunkt hade jag bara en eyeliner kvar, men äsch.
Hur som helst efter den fina vigseln i kyrkan med gulliga barn och finaste bröllopsparet så var det brudskål och middag på Stadshotellet. Och kom igen vilken god mat det bjöds på! Brudparet hade egen kock som sannerligen inte sparade på krutet, top notch rakt igenom; hummersoppa, råbiff, oxfilé med sikrom och så en läskande god chokladkaka med hjortronmousse som avslutning. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det.
Jag tog förstås tillfället i akt att hålla ett tal på rim för att på något vis förklara min kärlek till bruden och önska brudparet all lycka i framtiden. Och när talen var slut och faten slickade så dukades middagen bort, klockan visade 00.30 och det var dags för brudvals. Och sen dans. Åh jag må då säga att den där dansen hade jag längtat efter, disco tillsammans med grymmaste kollegorna och finaste bruden var grande finale på hela kvällen, trots högklackat och höggravid så stuffade jag av några låtar och blev toksvettig innan mannen och jag åkte hem och landade i säng kl 03.00 isch.
Med andra ord en sjuhelvetes bra lördag. Hade det inte varit för att jag var så himla gravid hade jag dansat fram till frukosten dagen efter, men nu fick det vara bra så. Och jag är så otroligt glad för Annsofie och Stefan, deras historia är verkligen en kärlekssaga av rang och kommer så vara i nöd och lust.
Tusen tack för att vi fick vara med och dela er dag och hoppas att presenten från oss och Inputgänget kommer finnas med er till döden skiljer er åt 😉
Vad de fick, det vet ni om ni löser rebusen.
Igår sambos med fjärilar i magen, förväntansfulla och nervösa. Grattishälsningar vi över dem ösa. Samling med kompisar från förr, nu när de inte längre bor bredvid varandra dörr i dörr. Minnen, miner och ungar som skiner. Minst ett barn var, tänk vad tiden far. Hämtmat från fantastiska Stora Örebro och korven till kidsen var nog också rätt go. Barn högt och lågt, sjunga i mikrofån och tugga på ett rån. En fantastisk saga mellan ett ljuvligt par, deras kärlek kommer alltid finnas kvar. Starka, kära och älskvärda.
Idag herr och fru Espinoza med glädjetårar på sina kinder och glänsande ringar på varsitt finger. Inte ett öga torrt i Nikolai kyrka, spralliga barn i varannan bänkrad och hyssande föräldrar. Ett kex hit och ett kix dit. Skönsjungande sång och vigselakt, växla ringar och bilda en pakt. Till tonerna av Timbuktu marscherar de ut, hand i hand, sida vid sida. Starka, kära och älskvärda.
Tack för att vi fick vara med på er dag, sitta på bänken och heja på ert lag.
Vi önskar er all lycka!
