Från fröken till försäljare

Ja, som sagt. Karriärbyte. Det känns förstås otroligt spännande att jag ska få lära mig en helt annan bransch och få anta nya utmaningar. Och visst kan man tycka att det är utmaning nog att tygla 19 fyraåringar, men att försöka tygla min kärlek för kreativa lösningar och inredning är minst lika utmanande.  Så äpplet faller väl inte så långt ifrån trädet, eller vad man ska säga…

Och lika mycket som jag längtar efter att få klä mig propert, ha välkammat hår och vara aningens sminkad, lika mycket kommer jag förmodligen sakna mjukiskläderna, hår som blivit rufsigt av små fingrar som lekt frisör och sandiga kläder från en förmiddag i sandlådan.  Jag kommer sakna alla härliga ungar, att få vara indian på arbetstid, rastpromenaderna i Venaskogen och kockens goda mat, mina sköna kollegor och arbetet med barnen ute i naturen.

Men det kliar i fingrarna och skaver i hjärnan efter egen personlig utveckling. Och visst vet jag att det inte bara är designklassiker som jag kommer handskas med, ohja. Jag ska lära mig rabbla standardmått på diverse arbetsbord som värsta pluttifikationstabellen, få lära mig rita upp projekt i datorn och plugga in ergonomiskt korrekta egenskaper för den bästa kontorsstolen.

Så innan jag klär på mig dräkten, kammar håret och sätter mig i Input Interiörs skolbänk ska jag vara en finurlig fröken för 19 livliga fyråringar ett tag till och jag ska göra det på bästa frökenvis…

Och förresten, tusen, tusen tack för alla lyckönskningar!

Första frökendagen

Japp. Idag var jag alltså åter på jobbet som dagisfröken. Jag hade packat väskan med oömma kläder, inneskor och gummistövlar. Trodde att jag hade klätt mig varmt nog och var lite spänd på barnens reaktion.

Det gick förstås hur bra som helst. Barnen kände igen mig även om jag inte precis möttes av någon överväldigande välkomstkommitté, men vad kan jag förvänta mig av treåringar, liksom. Sen frös jag förstås, trots att jag jagade barn runt halva gården och försökte spatsera mig varm så är jag fortfarande frusen.

Så förutom att jag saknade mina bästa kollegor player E och leader L, att barnen blivit ett år äldre och att min dåliga knipträning påminde mig så att jag nästan kissade på mig när jag gick mitt snabbaste i motionsspåret på rasten, så var det som vanligt.

Nu är bara frågan hur många dagar det tar innan jag blir sjuk. Dagisbaciller är fasen inte att leka med. Nej, vet ni vad. En varm dusch på det och sen på’t igen imorgon.

Kram och sov gott raringar

Hoppsansa Fröken Hjortsberg

Jag tänkte att jag skulle börja jobba i början av mars, att det liksom skulle vara lagom att vara hemma nästan i ett och ett halvt år. Det vet man ju mammor som är utan problem. Så det skulle jag med vara. Nemas problemas. 3:e mars skulle jag återigen hoppa i rollen som förskollärare och låta Jocke fixa föräldratjänsten med Frank. Till dess skulle jag förstås leva rövare med ovanstående badkille.

Men om vi säger såhär. Matematik har väl aldrig varit min starka sida. För visso fick jag en fyra i matte när jag gick på högstadiet, men då var jag i den där gruppen för lite mindre begåvade och var bäst på att spela fem i rad och därav förtjänade en fyra i betyg. Typ. Annars vet vi ju att det är min bror som är mattesnillet i den här familjen. Och tur är väl det, för jag kan uppenbarligen inte femmans tabell. Bra då att försäkringskassan har facit.

Mina mammadagar tar visst slut den 8:e december. Hoppsansa. Alltså lite tidigare än vad jag hade tänkt mig. Först blev det lite svettigt och jag tänkte, shit pommesfritt, hur ska det här gå. Men sen ringde jag min chef, hon blev överlycklig över mina dåliga mattekunskaper och välkomnade mig tillbaka med öppna armar. Så nu har vi bestämt att jag börjar arbeta halvid den 2:a december, sen blir det halvtid fram till sista februari och då, då stövlar jag tillbaka till heltid och Jocke sköter resten.

Frank då. Jo, han får vara hos världens bästa mormor och morfar. Med tanke på att pappa Pohlman inte var föräldraledig när jag var liten så kan vi väl säga att han tar igen det nu med råge. Och mamma kan ju det där sen innan, som om det var igår. Alltså, vad skulle jag göra utan dem. Ta med Frank till jobbet, ja, jag jobbar ju på dagis så det är väl det bästa stället att ta med honom till, men ändå.

Det här kommer bli bra. Lite snopet bara. Och redan på måndag följer jag med kollegorna till skolforum på Älvsjömässan.

Håll i hatten, Fröken Hjortsberg är tillbaka!

Sommarfest

Idag hade vi lite sommarfest på jobbet med barnen och föräldrarna. Under tiden som Leader L och Player E styrde upp godsaker med några barn tog jag med mig en handfull gullungar ut i skogen med siktet inställt på blommor. Först fick alla barn varsin blomma att hålla i, sen fick de en till och då berättade jag att man kan kalla det för bukett. Det kanske är fel när det bara är en blomma och en kvist hundkex. Men nu säger vi att fler än en blomma är en bukett.

Såvida de håller blommorna i samma hand, jag fick nämligen frågan, ”var är min bukett då?”, när ett barn stod med en blomma i varje hand. De är ju så söta så. Sen sprang vi vidare i skogen, bort från myggen och mot fåren och kossorna.  För satan i gatan vad mygg det var. Så fort jag stod still hade jag fem i varje knäveck. Uschamig. Stackars barn.

Men de gick ingen nöd på dem. Vi mötte en katt, pratade om blommor och lät som kor. Jag kan säga att jag var vansinnigt snabb när ett barn närmade sig elstängslet för att kunna se korna bättre, då hoppade jag nästan ur stövlarna. Men ingen skada skedd och fortsatt tur med glada barn.

Sen på eftermiddagen dukade vi upp till fest. Godsakerna som mina bästa kollegor hade fixat var lite för goda. Leader L hade gjort en otroligt god jordgubbstårta, dessutom så stor att den skulle räcka till ett helt regemente. Med andra ord kan jag äta tårta till frukost imorgon. Vilken lycka. Till på köpet fick vi fröknar varsitt fint ljushus, eller vad det heter, men eftersom jag tog med en bit tårta hem så glömde jag min present. Kan ju inte tänka på allt.

Tack för idag bästa kollegor! Utan er vet jag inte hur det hade gått.

Dagens äventyr

12 förväntansfulla barn som ska iväg på utflykt. Rena reflexvästar och små korta ben som studsar iväg mot Rävgången. Tre barnvagnar med ivriga barn och fullproppade underreden. Frukt, korv, ketchup, senap, bröd, servetter, blöjor, vatten och grilltillbehör. En grå dag med små solstrålar som kan kasta sten i vattnet i en evighet. Inte gå för nära kanten och inte kasta sand på varandra.

Fruktstund i värmestugan och barn som förtrollas av akustiken i ett ihåligt hus. Hejarop och vårskrik. Friska vindar utanför glasväggarna och vårpigga gäss. Lite bus vid vattenbrynet, men inte gå för nära. Göra upp eld och grilla korv. Äta för glatta livet och ketchup överallt.

Trötta barn som somnar i vagnarna på vägen tillbaka till dagis. Reflexvästar med inbyggd haklapp i tonen av ketchup. Vakna till. Byta bölja. Somna om. Frökenlunch och matt av dagens äventyr. Rosiga kinder och nöj över förmiddagen.

Nu går jag vidare till renoverartagen…

Fredagsfeeling

Mina rastpromenader blir bara bättre och bättre tack vare det härliga vädret. Igår blev det en fotopromenad. Inte lika rask men ack så skön. För på andra sidan grinden, dit inga barn får gå utan fröknar, men där fröknar får gå utan barn, där finns en magisk natur med härlig skog och öppna landskap.

Så med risk för att bli tjatig så delar jag ännu en gång med mig av fördelarna med att arbeta nära naturen. I går blev det både ett vårhopp och syn på en och annan vårknopp. Lite fräsig graffiti och klotter, som om jag vore en globetrotter.  Kontraster på andra sidan dagisgården som gynnar egenvården.

Det ni. Snacka om bra fredagsfeeling.

Våren eller…

I går smattrade regnet på fönstret hela dagen. I dag har det varit vår i luften så att fåglarna bara sjöng om det. Jag hade solglasögon på rastpromenaden och ville helst inte gå in och äta mellis med kidsen för att hoppet om våren hade fångat mig i sitt grepp.

En liten utflykt med barnen i strålande sol, några gamla snäckor på marken och vi sjunger ”lilla snigel” och pekar ordentligt och tillrättavisande med pekfingret där vi står på kullen och sjunger i kör.

Som sagt, när det är strålande sol och glada barn då behövs inget tålamod på burk.  Jag säger välkommen våren och hoppas att du är här för att stanna! För det är våren, eller?

Promenera mera

Efter en långdragen förkylning av dagisbaciller och allmän trötthet av övertidsarbete så är jag igång igen. Här ska välmående prioriteras, snytingen ska vara slut och hostan ett minne blott. Därför går jag återigen på mina vardagliga rastpromenader i skogen. 3 km efter lunch. Perfekt med frisk luft efter maten istället för att kura ihop sig i fosterställning på en soffa i ett personalrum.

Och i fredags när jag gick var det strålande sol och fågelkvitter. Dock valde jag bort kvittret för tempohöjande discolåtar vilket ger raska steg i vinterkängor och ett lagom härligt flås. Ha.

Tänk vad gött att ha ett motionsspår utanför jobbet och dessutom hinna gå 3 km varje dag. Det är sannerligen en bra stund på dagen det.
Hoppas att dagens promme blir minst lika skön!

Finfredag de Luxe

Efter två veckors arbete nonstop är det otroligt skönt med helg. Under dessa två veckor har jag inte minst varit fröken på övertid, jag här även varit nanny en kväll och som bekant agerat sidekick åt min medaljbeklädda make. Ha.

Därför är jag extra tacksam över att fredagen blev så fin och fantastisk, återigen en skön avslutning på veckan. För vad sägs om att baka kladdkaka med ett halvt dussin barn, för att sedan ta med både barn och kladdkaka på utflykt i det fina vädret? Låter inte det lysande så säg?

Det var amazing och jag önskar att det är lika fint imorgon eller idag, lördag, för då kanske det blir en tur med mannen. Å andra sidan gör det nog inget om jag sover bort halva lördagen och samlar kraft inför kommande flytt. Det här med packning är inte lika lysande som att äta kladdkaka på ett sittunderlag i snön med solen i ögonen, men ett måste som kommer att bli en solskenshistoria så småningom.

Nu. God natt för tusan.
Eller god morgon!

Kärlek med is

Jag har en kärlek. En väldigt bra. Den bästa för mig. Och egentligen är jag inte så förtjust i den här dagen, den är inget särskilt för mig. Min man är särskild för mig. Varje dag.

På dagis låtsas vi att den är särskild. Valentines day, som man säger om man vill vara internationell. Vi pysslar med barnen och säger att i dag är det alla hjärtans dag. Jaha säger de högt och tydligt och lägger ut långa haranger om de amerikaniserade högtiderna. Vad är det för hittepå…

Eller inte för de kan ju knappt prata.

Sen klipper vi ut hjärtan som de får klistra paljetter på. Det blir paljetter överallt och klister på fel ställen. I träden hänger isbjörnar och på hyllorna finns kärlekspyssel för just den här dagen.

Isbjörnarna består med en kärlek med is är bara idag på något vis…