Ni som känner mig vet ju att jag har pryttlar högt och lågt och är inte sen att klättra upp på en container om jag ser något intressant som sticker upp. Det här med att saker ska kastas när de kan få kärlek hos mig, är ju som ni hör, korkat. T.ex. så byter de ut gatskyltarna i området nu, så några sånna är väl bra och ha som pynt i garaget, tänker jag.
Men ovanstående samling är av finaste sort och inget jag har hittat i en container. Det vore ju förvisso en riktig skatt om jag lyckats med det. Men de flesta har jag köpt för alldeles egna pengar och några har jag fått. Den senaste fyndade jag på Blocket. För nu är det si som så att de jag vill ha är antingen de färger som producerats innan och som då bör fyndas på diverse andrahandsmarknader eller så är det färger som jag ännu inte vet finns. Eftersom Iittala Marimekko kommer ut med minst en färg per år, eller vartannat, om jag inte minns fel. Det händer hur som helst att det pluppar upp nya färger. De första skålarna lanserades 1965 och fanns bland annat i färgerna grön och cobolt. De som kom ut i år var dock alldels för lika föregående för att få pryda hyllan, förutom den laxrosa. Som sagt.
Så, samlarnörden letar vidare. Sorterar och dammar av mellan varven och glädjs åt alla finfina skålar i regnbågens alla färger. Vissa kräver dock sin rätta dager för att visa upp sin kulör. Och som ni ser får det plats fyra till nu, nu när den tokfina turkosa har fått plats på den blåa hyllan.
Och för mig själv, skriver jag upp följande så jag vet vilka färger jag har…
Sand * Purpur * Röd * Rosa * Granat * Rosaoliv * Riobrun * Laxrosa * Gul * Frostad * Klar * Syrenlila * Lila * Plommon * Grå * Svart * Cobolt * Ultramarinblå * Turkos * Havsblå * Ljusblå * Vattengrön * Äppelgrön * Grön * Oliv * Mossgrön *
Som sagt. Samlarnörd. Galet. Galet fint.
Hej så länge!
Jomenvisst blev det en alldels utmärkt knytmiddag. Nog för att jag donade från klockan fem på morgonen och prioriterade ett städat hem och ett något piffat face framför en powernap i soffan. Och ja, visst är det dumt att städa innan gästerna kommer med tanke på att det ser minst lika illa ut dagen efter, om inte värre. Men det hör ju till.
Vi hade det förbannat trevligt i alla fall. Blev en rackarns massa barnsnack och förlossning och allt därtill. Huva. Jag skrattade så att jag fick massera skrattrynkorna innan läggdags, blev mätt så att jag var tvungen att lägga mig raklång på kökssoffan framåt småtimmarna och åt en flicknäve chips till frukost dagen efter.
Middagen bestod av en västerbottenpaj till förrätt, valfritt grillat kött, potatisgratäng, hemmagjorda såser och en supersallad till varmrätt och den godaste av godaste vita chokladmoussen till efterrätt. Mumsfillibabba! Och så lite bubbel på det.
Frank var hos farmor Rita, vilket kändes som ett otroligt bra val. Annars hade det nog varken blivit ett städat hem eller ett piffat face. Och vi hade omöjligt kunnat vara uppe och snicksnacka till klockan 01.00, med tanke på att den välbehövliga sovmorgon i sånt fall hade uteblivit. Men nu fick vi sova ut. Tacksamt värre. Och så jäkla skönt.
Nästa partaj lär väl bli i det rackarns garaget som närmar sig slutspurt. Men till dess ska jag försöka kasta tröttmössan på hyllan, döda latmasken och snyta ur förkylningen…
Tack kära vänner för att ni kom och förgyllde vår lördag!
Ser ni så många fina saker!? Ja, jag säger då det, det är nästan så att jag ramlar av stolen.
På Öland hittade vi alltså en skattkista full av rariteter, inte särskilt bra för plånboken men ack så härligt för ögat och samlarhjärtat. Och om vi säger såhär, skulle det bli kris och svält kan jag sälja mina rariteter, men till dess gläds jag åt mina finfina fynd och tycker att det är helt otroligt att delar av en lanthandel och måleributik som fanns i Växjö på 1930-talet numera finns hemma hos oss. Och därmed känner sig gunghästen mer hemma än innan då han är omgiven av kompisar från sin tid, han, Brunte Legolas kommer nämligen från 1920-talet.
Förutom skorna som kommer från Oscaria som Jocke har fått av sin boss så är övriga fynd från påskens spargristömning.
För vad sägs om en gammal Essoplansch, medicinflaskor, ett urtjusigt nästan oanvänt stort Briotåg, en leksaksbil, trädgårdskorgar, liten och stor emaljskylt?! Och snacka om stor skylt sen, den färgglada skylten har suttit utanför butiken och är alltså gjord i emalj och nu bor den här. Jag säger välkommen Knut Knutsson, du kommer bli alldels till dig i trasan!
Jag är förstås mållös av prylkärlek och väldigt glad att jag hade kosing till den stora skylten, för ni ser ju själva, det är en skylt som sannerligen klär mig och vårat hem. Tack du, dam som beslutat att sälja ut skatterna från dina föräldrars gamla lanthandel.
Nu ska jag sprattla ikapp med Frank innan han kör i väg med tåget.
När det blåser småjävlar, som det gjorde i måndags, då kan jag roa mig med annat, förstås. Under tiden som Frank sov i en vagn inne så passade jag på att möblera om i min samling i köket, satte upp en urtjusig klocka och flyttade ner kon från sovrummet. Alltså de där skålarna är så fina så jag vet inte vad.
Och ja, hyllorna sitter fast som berget i väggen för där på bänken har även Frank en plats. Vi kom på att det vore dumt att springa upp och ner i trappen med honom så fort det ska bytas blöja, så han fick en skötbädd i köket också.
Sen så har jag bytt till sommardäck på finvagnen idag. Det gick supersnabbt, snabbare än ett däckbyte på F1. Och rackarns så fint det blev. Nu är det bara våren som ska välkomna oss med bara gator och solsken i blick. Kanske att vi hittar en bit av våren på Öland. Det återstår att se, hur som helst så blir det den här röda vagnen som får bo där nere, bara så ni vet.
Nu är vi hemma i Örebro igen. Wilma och jag har varit på Öland i en månad. Fantastiskt skönt. Lagom stressigt och precis som det ska vara på sommaren. Min sommar. Wilma har nog inte haft det så stressigt, jag tror att hon älskar Öland lika mycket som mig. Där vi bor måste ju vara den bästa platsen för en katt. Massa kaniner att spana på, några andra katter att jaga bort, havsutsikt och skog att smyga på möss i. Inga vältrafikerade bilvägar och inte många andra hot. Möjligtvis havsörnen som har en vingbredd på minst 2 meter (fattar ni vilken stor fågel det är, en basketspelarfågel om den stod på vingen) och som säkert gärna äter katter. Men inte Wilma inte. Hon bara njuter och kissar på ängen…
Givetvis ska jag visa massor av bilder på väggmålningen, naturen och mitt Öland nu när jag är hemma vid min älskade dator, där internet går snabbare än tåget och där Photoshop är ett behövligt verktyg för att få ihop bilderna så som jag vill. För tro mig jag har fotograferat.
Vi kom hem igår kväll efter en resa genom regniga småland. Vi sprang in med Wilma och mötte Karlssons catering och blev serverade mat. Bilen packade vi ur idag och när vi vaknade sken solen. Det är bra härligt att få komma hem till det här fina huset. Jag har längtat hem mer nu än när vi bodde i lägenhet. Men det kanske inte är så konstigt.
Spännande att se hur fint huset blir utvändigt också. Plåtslagaren gav oss sovmorgon och gjorde sedan klart på baksidan. Nu är det några stuprör kvar och plåt på taket av farstukvisten, sen är det banne mig så förbannat fint som det kan bli. Vi kan plocka ner ställningen och njuta av att vi bor i hus. Värma oss i solen som Wilma och bara ha det skönt av hur fint vi har det.
Förresten så ”råkade” jag köpa två skålar till samlingen. Av någon konstig anledning så dyker det upp fler och fler färger som jag inte trodde fanns. Med hem från Kalmar fick färgen oliv och purpur följa. Det är skålarna som står åt rätt håll i hyllan. Jocke påstår att det inte får plats fler nu. Men jag ser ju att det finns plats i hyllan om man tar bort det som inte är av märket Iittala Marimekko.
Nåväl. Jag ska sortera foton. Först ska jag nog sova lite. Sen tänker jag även måla tre nya djur innan måndag, kuckelura på lite mer kreativa uppdrag och sen försöka ta det lite lugnt. Jag börjar ju jobba som fröken på måndag igen…bara så ni vet.
Lyssna på det här. När det var möhippa så gjorde jag ett roligt fynd. Roligt för att det visade sig bli en glad överraskning, inte bara för mig och vår blivande hall utan för att fyndet tidigare hade bott hos min dagisfröken. Såhär var det…
Vi hade varit på brandstationen och skulle sedan gå från sydväst till city i solsken och med en brud som skulle samla in ”jag älskar dig” på tio olika språk. Jag skulle givetvis inte samla in någonting egentligen.
Men en tjusig hatthylla på väg till tippen MÅSTE samlas in. Den fick jag nämligen syn på, på en fullastad kärra och kärran skulle precis rulla iväg. Jag tänkte nej, stopp, vänta och knackade försiktigt på bilrutan och frågade om de skulle kasta det där som låg på kärran. Ja så var det. Jaha, då behöver jag en sak sa jag och hoppade upp på kärran och drog åt mig hatthyllan från 1947. Åh vad glad jag blev. En riktig skatt. En funkisskatt.
Sen när jag hoppat ner och vände mig om så fick jag syn på min gamla dagisfröken. Jag svor till av förvåning och log brett, innan jag hann få upp solbrillorna och avslöja mig undrade hon nog vem jag var. Det visade sig alltså att de hade haft rensning i lyan och att det var hennes man och son som skulle iväg med grejer till tippen. Fröken Kina hade tänkt lägga ut hyllan på blocket, men orka det tänkte hon och gynnade min samling med ett kick. Hur bra som helst.
Det bästa, förutom att den var gratis och inte kostar över 1000 spänn är att den passar perfekt i hallen. Bilder på det kommer förstås så fort både hatthyllan och jag är på plats i huset. Tips från sakletaren, håll alltid ögonen öppna och var inte rädda för att fråga, man kan göra riktiga fynd.
Skrivet den 21 mars 2012 i kategorin
Evas samlingar |
1 Kommentar
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Jajamensan. Nu är det samling bland skålarna. De har radat upp sig på köksbordet och blivit smekta av solljuset. Minglat lite till lunch och tupplurat lite på eftermiddagen. Ta en tupplur, jag har tupplurat. Ha. Lika fint som skålarna i motljus. Lura en tupp eller sova räv en halvtimme, det måste vara ungefär samma.
Hur som, så är samlingen varsamt inlindad i trycksvärta och redo för ett nytt hem. Mina händer är också inlindade i trycksvärta och jag är redo för ett nytt hem. Så länge solen skiner och fåglarna kvittrar så kommer det här bli finemang!
Skrivet den 24 februari 2012 i kategorin
Evas samlingar |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
