Söndagens skiss

Jag gjorde inte många knop igår. Men jag lyckades knåpa ihop ovanstående skiss. Och den ska minsann bli en tavla snart. Dödslinje är innan jul. Ska bli spännande att se hur vi kommer samarbeta på målarduken, makarna Holst och jag.

Mitt emellan två jobb

Det var jag nämligen i fredags kan man säga. Mitt emellan två jobb. Då hoppade jag som sagt in i köket på jobbet och såg till så att alla härliga barn och duktiga pedagoger skulle få lunch. Och det var som sagt inget avancerat, så som ordinarie mästerkock Niclas brukar göra.  Han gör t.ex. egna pannbiffar, bakar bröd, rullar in morotsstavar i fisken och gör oss alltid så nöjda och mätta.

Jag kokade som sagt makaroner och skickade in ett bläck med köttbullar i ugnen. Lite som på IKEA kan man säga, nästan precis som på IKEA. Och även om det var det enklaste, enklaste uppdraget så tyckte jag att det var väldigt roligt att få vara mattant. Att få ta på mig min fina kockrock och plocka fram köksan i mig.

Och både barn och pedagoger blev mätta och belåtna. Så även jag.

Nöjd

Det är minst sagt en hektisk vecka på jobbet vilket gör att jag gärna göttar mig framför datorn eller med mannen i soffan och slötittar på TV istället för att smyga omkring i ÖKKs nya lokaler efter jobbet. Och idag när jag slutade relativt tidigt såg jag framför mig en kväll men lite kreativt arbete, sen häng framför datorn och tillsist slänga mig i soffan.

Egentligen ville jag smyga omkring på ÖKK och svettas, men äsch. Men tack vare att jag har en bra springvän som kan läsa mina tankar så skickade hon ett sms om att ta en tur i spåret. Och innan jag visste vem som frågade så svarade jag ja. Det här med alla kontakter ni vet.

Som tur var, var det Stina som kände det på sig, att jag behövde luftas lite. Och det gick så jädra bra. Även om det började dåligt, för precis när vi började springa slocknade lamporna. Och det är INTE bra, vet ni hur mörkt det är i skogen kl. 18.30. Mörkt som i en säck. Fy bubblan. Lite springa på stället och bli bländad av hysteriska ungdomar med ficklampa. Sluta skrik för tusan, ni har ju ficklampa!

Hur som helst så tändes lamporna och vi kunde fullfölja en halvmil utan problem. Och nu är jag nöjd som satan i gatan. Yes asså. Jag ska göra som jag tänkt från början, det blir bäst då. Men springa själv i mörker. ALDRIG I LIVET!

Veckans doppresent

Såhär blev den. Dock är bilden som ni ser manipulerad då barnets namn står på. Men förutom det så får ni ser hur den blev. Och inom en snar framtid ska jag göra tre små kids till. Lovely!

Då var det dags igen…

Det är inte heller någon skräll att jag i dag har bytt till vinterdäck på familjens två bilar. Pappa Pohlman för anteckningar, han är min vädergud och han varande mig för is på rutan igår. Han visste givetvis också att det skulle vara ett ypperligt byta-däck-väder i dag. Mycket riktigt.

Så nu har inte bara jag fått nya gummisulor som är redo för vintern, även bilarna är förberedda för vinterväglag. Iskrapor högt och lågt (körkortet fungerar, men inte i längden och jag rekommenderar det inte), liten spade i bagaget och kupévärmare om utifall båtplatsen på jobbet helt plötsligt skulle förvandlas till en plats för frostfrusna bilar inklusive frusna fröknar…

Och det där med en spade, det är inte så dumt, även om det inte på något vis är ergonomiskt korrekt, möjligtvis för barnen på dagis. Men ni förstår att en gång fick jag lov att ställa bilen på sniskan och skotta mig in på min parkering. Nästan som när Top Gear gänget körde över Nordpolen. Fast bara nästan.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=THKseIq5xBY&feature=related[/youtube]

Grönt ego

Jag har börjat på fyra lika själporträtt. Jag blev inspirerad av projektarbetet med färgtema på jobbet och har därför gjort en skiss i huvudet och i Photoshop med grön färg, som ni ser. Snart får vi se hur de blir när jag ska måla på riktigt, men det bli inte idag. Bara så ni vet.

Nu är det tack och god natt och läs Örebroar’n!

Skogens guld

Som jag letade, spelade in film, pratade med svamparna och undrade var skogens guld höll hus. Först plockade jag ett gäng som jag trodde var kantareller. Men jag kände mig inte helt hundra. Luktade. Luktade inte kantarell. Men de var lite gula, fast mer åt det orangea hållet. Och sen när jag tyckte att det var lagom för en giftstuvning så gick jag tillbaka mot stugan och snubblade över ett hav av kantareller.

Åh, lyckorus av kantareller! Jo, jag tackar ja!
Jag har aldrig plockat så många kantareller själv på en och samma gång. Jag blev så glad och förstod så fort jag fick syn på dem att det andra inte var kantareller, vad det var för svamp har jag ingen aning om. Lycklig och stolt som ett barn sprang jag hem men korgen till Jocke.

Nu ligger kantarellerna och göttar sig på varsin bricka i köket och imorgon ska jag rensa ordentligt, förvälla, frysa in och göra minst en kantarellmacka var. Yes asså.

Och, ja, jag vet att man inte ska filma i stående format, för det finns inte på bio, men det finns hångelsoffa så att man kan lägga sig ner på sniskan om det blir allt för snett. Tur att jag bara jobbar med en tagning och kortfilm…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Ku3GPrDqlu0[/youtube]

Boxning för hälsan

Foto: Jocke (snodde det från hans träning, jag slåss bara på mitsar…) 

I går ringde en tjej från Aspholmen Wellnessclub och meddelade att jag hade vunnit 2:a pris i en tävling. Just för stunden när jag pratade med henne hade jag ingen aning om var jag hade tävlat. Jag tävlar inte så ofta på kupong så att säga. Men jag blev väldigt glad för att jag vunnit och det jag vann var, eller är en hälsokontroll. Och den ska jag genomföra imorgon. Jag vet inte exakt vad det går ut på, men jag är nyfiken på att veta hur gammal min kropp är t.ex. Haha. Jocke tippade på 10 år, men jag tror han menade hjärnan och inte kroppen. I barnslighet alltså.

Annars måste jag säga att jag bör vara i min absoluta toppform hittills. Men som ni vet har jag lite svårt för det där med att annonsera om min träning, även om det är mer än peppande att få beröm för att jag är duktig, men det känns lite som att ge beröm för att jag kan äta med kniv och gaffel. Jag menar att det just nu hör till min vardag och därför räcker det med att jag själv märker skillnad och stärker mig själv för att jag är en sån rackare på att äta med bestick.

På tal om det så började k-boxen på sportpalatset idag, så är det någon som är sugen på ett grymt bra boxningspass två gånger i veckan där man varken behöver dansa som uppvärmningen eller vara ner med chi gong utan fokuserar på att spöa elakingar, så rekommenderar jag det varmt. I dubbel bemärkelse, för svettigt är det.

Det som kan vara negativ är att det är kl 20.00 och kanske för sent för vissa, men två gånger i veckan. Tisdagar och torsdagar. Och endast 400 svenska riksdaler för 12 gånger inklusive medlemsavgift. Inte så pjåkigt va?

För mig passar det alldeles utmärkt, även om jag ställer mig i ledet för periodare så är det skönt att slåss under kontrollerade former. Och gärna tävla kroppsligt och inte på kupong.

Snabba linjen

Som snabba linjen i lokaltrafiken stryker jag med min penna över ritplattan. Kör lite fel och stannar upp. Gör skarpa svängar och tvära kast. Spetsen blir nött trots att färgen som blir till bara syns på skärmen. Ritplattans slitage skvallrar om rondeller och streck likt kinesiska tecken. Jag har återupptäckt charmen med att rita av.

Och jag är fasen bra på att rita av. Så bra att jag stolt visar upp ett själporträtt där hårslingorna formar sig likt konturerna av ett bananskal och där rynkor och ärr bara blir ett minne blott…

Trädgårdsvaktare

Idag kan man säga att jag har varit trädgårdsmästare eller vaktmästare, eller en kombo av dem. En trädgårdsvaktare. Har haft en ledig dag från repan. Efter en stadig promenad och frukost oljade jag in trätrallen till gäststugan ännu en gång. Men innan dess lyckades jag få igång trimmern och få bort det långa gräset runt om trallen. Sen skulle jag trimma lite till men då snurrade det långa gräset in sig i maskineriet och det tog stopp, jag svor, pratade med mig själv och tog några vildhallon. Sen struntade jag i det där med att trimma. Jag hade så att säga inte den rätta knycken för att få igång den rackaren igen.

Istället blev jag nöjd med trätrallen, den blev svart som satan och tjusig som få. Piffade även till gäststugan med en ny rabatt. Grävde gräs så att jag hade jord och sand i öron, näsa och ögon. Men det blev fint, debuten i rabatten är lavendel, får se vad det blir mer. En stockros kanske…