När Frank sa att han önskade sig Fortnite i julklapp kunde Nettan inte tänka på något annat än Fortnox så hon loggade in där och på banken.
Jävlar i Nettans lilla låda vilket liv det blev! Hon vrålade från hemmakontoret, började dansa och tjoade rätt ut. Nu har det slagit runt tänkte jag.
Hon städade till och med bort Huldas högar och mitt kreativa kaos, sen ringde hon banken, ansökte om business card och bad mig ladda satisfyern och lägga bubblet på kylning. Vi ska bli AB, Hulda och jag sitter i styrelsen, du sköter resten, sa Nettan. Sen skrek hon, nu åker vi 2023, jävlar vad bra vi har jobbat 2022 ändå.
Jamen tydligen, Nettans ord är min lag. Tack firman för fin omsättning, Skatteverket kommer väl ta typ allt, men prick nu ser det fanfuckingtastic ut. Gott nytt år alla enskilda näringsidkare och resten. Vi är väl så gott som redo för next level. Eller?
Först tänkte jag att det var fusk att rita på datorn, precis som att tecknandet för hand inte var på riktigt för att jag gör det på en platta och strecken kommer upp på skärmen. Sen tänkte jag att så är det verkligen inte. Nog för att jag har en förlaga som jag ritar av men jag gör det med en penna på en platta på samma sätt som om det vore på ett papper. Dock mer effektivt och enklare att möblera om, sudda ut och byta färg. Det gillar jag i min tidsoptimistiska vardag.
Mina bilder med stadsmotiv eller fyrar är mest tidskrävande då jag vill göra de raka strecken utan linjal (jag vet att jag kan trycka ner shift och dra ett streck, men det blir sannerligen tråkigt rakt). Det blir mycket ctrl Z kan man säga, men jag vill ju också att det ska synas att det är handgjort. Till alla bilder som inte hör till mina blomsterprakter har jag själv tagit fotografiet som jag använder som en förlaga. Jag vill att ”produkten” ska vara min från början till slut. Där skiljer det även lite i pris för att bilden från NEW YORK tog längre tid än en faktisk semestervecka i the Big Apple och det blir oerhört många lager i Photoshop när jag ritar, men det ger mig även en tillfredställande känsla av kreativitet. Standardpris är 599kr för storlek 50x70cm om inget annat anges.
När det gäller mina blommor så plockar jag dem frisk från cyberrymden och klipper och klistrar till det blir den ordningen jag önskar. Här finns det ingen hejd på min kreativa terapiteckning. Jag ritar för glatta livet. Här finns även möjlighet till en unik ”SNITTBLOMSPOSTER” där du kan välja dina favoritblommor från tidigare ritade posters och så sätter jag ihop de till en unik bild. Så om du älskar blommor och gärna vill ha din favoritbukett på väggen för jämnan eller ge bort en personlig blomsterbukett som inte behöver vattnas och klarar sig länge så gör du såhär:
Välj 6-7 blommor som du gillar, säg vilken bakgrundsfärg samt färg på ramen som önskas, isch, jag tar fram det som passar efter dina önskemål. Vi har kontakt under processens gång så att bilden blir som du tänkt, helst bättre. Du väljer huvudrubrik och underrubrik, Deermountain Design kommer att stå i mitten längst ner. Just nu kostar dessa unika snittblomsposters 1199kr plus frakt och emballage 100kr, såvida du inte bor i Örebro och kan hämta den hos mig. De rullas ihop med kärlek och bomullshandskar i ett papprör om de ska postas, i annat fall med kärlek, bomullshandskar och silkespapper.
Samtliga posters trycks på ett supermatt papper i storleken 50×70 cm, detta går förstås att anpassa men alla är i den storleken till en början. Några har beställt mindre 30×40 cm, dock till nästan samma pris då det kostar lika på tryckeriet och några har beställt större 70×100 cm till ett högre pris.
Jag tar även personliga beställningar i mån av tid och förutsatt att fotografiet är högupplöst och att vi tillsammans kommer överens om ett pris beroende på motiv och tidsåtgång. Leveranstiden varierar beroende på hur många beställningar jag har då jag vill beställa flera åt gången från tryckeriet för att kunna hålla priserna. Max 4 veckor innan du får din poster.
Nedan är två unika posters som jag har gjort efter kunds önskemål, samt två unika snittblomsposter ”plockade” från min digitala blomsteräng.
I lördags fick jag vara med på ett otippat äventyr. Min roll på äventyret var att fotografera. Jag visste att jag skulle fota en kubansk konstnär och några andra snubbar, inte mer.
Och vad jag skulle fota sen, håll i hatten. Jag vill tillbaka dit nu. Så mycket fina föremål på en och samma plats. Men nu får ni bara en liten sneakpeak, för fortsättning följer…
Jag hade nämligen förmånen att träffa en konstnär, en konsthallschef, en Chryslerfantast och tillika VD, en säljchef och en entreprenör med fingertoppskänsla för att få saker att hända. Sistnämnda kan vi även kalla Gunnar, han heter det så det är ju lämpligt. Och den här Gunnar är en ny bekantskap och uppenbarligen en bra bekantskap, med tanke på att han ser till att saker händer, så såg han till att jag fick vara med på det här.
”Det här” är lite svårt att beskriva, men det kommer bli bra. Jag känner det. För om vi säger såhär, en makalös konstnär, en jädra massa fina bilar och oändligt massa rör, ni hör ju själva, det kan ju blir precis hur bra som helst. Jag säger bara 28 maj, save the date!
Alltså det här är ju inte precis Kosmoskatten från Dr. Snuggles. Det här är liksom THE KOSMOSKATT, den andra katten tyckte att jag var så himla frän så den snodde mitt namn och det kan man ju förstå. Det är okej, men kom ihåg vem som hette det först.
Ni ser ju själva vilken rymdtiger jag är som liksom tittar lite förbi och blickar ut över oändligheten med hopp om att finna nya vägar för att fånga mitt byte. Jag har stenkoll och skarp blick, kan ryta som en tiger och spinna som en katt. Med vässade klor och snabb tunga. Ofattbart mjuk päls och precis så där lurig som en tiger kan vara. Och trygg, jag skyddar min familj som jag skyddar mitt byte…
Hon som har fött upp mig får berätta mer någon annan gång, hon håller tydligen på och göder en häst nu. Herregud vilken djuruppfödare hon är, helt otroligt när man tänker efter. Tur att de flesta av oss får flytta till nya hem, tänk hur det skulle se ut i Astrid Lindgrens värld annars, vilken cirkus!
Kom ihåg att det går utmärkt att beställa valfri kreativt konstverk från min uppfödare, hon fixar det mesta med hull och hår, skicka bara ett meddelande eller lämna en kommentar, jag bor nämligen i Linde så mig kan ni minsann inte lägga band på.
Jag flirtade till mig en sprillans ny sparkdräkt från Lindex med abstrakt mönster av min kära man, köpte lite bling-bling på Glitter och stoppade ner fötterna i mina klackigaste skor och begav mig mot Ritz, ovetande om vad kvällen skulle erbjuda. Det jag visste var att jag skulle på något slags Ladies Night, tack gode gud för att det inte var det med lättklädda snubbar på scen och tokiga svettiga tanter i orkesterdiket, det hade jag aldrig följt med på. What so ever.
Men nu mötte jag upp min kollega Martina och min goda vän Vuka för att reka läget på Ritz, Input ställde nämligen upp som sponsor i form av att låna ut möbler till scen, så vi traskade in där innan alla andra, besökte logen där tjusiga ladies piffades och gick ut på taket och tjuvrökte. Haha. Skoja bara, jag röker då rakt inte. Vidrigt är vad det är.
Hur som helst, det blev show, en Carolina med magisk röst tar ton så att håret på armarna reser sig och det går ett sus genom publiken av häpnad. Publiken som består av damer i alla åldrar och som har någon slags anknytning till Pagelle. Sen kommer en snubbe med saxofon och lirar kjolarna av oss och ber oss sittdansa med armkrok. Här säger jag sitt ner i båten och tänker att en inte behöver boka finlandsfärja om man kan få det såhär likvärdigt på Ritz.
Och kvällen rullar vidare, event Gunnar hittar på tokigheter och rätt vad det är blir jag intervjuad och berättar lite kort om Input, sittandes på scen tillsammans med en chef från Nordea, en donna som importerar champagne och självaste miss Pagelle her self, eller åtminstone bossen för de 14 butikerna i Sverige. Fattar jag det som. Men det är snabba vändingar, ge mig en mick och en scen och jag går inte där ifrån. Haha.
Fast det blev modevisning, det var ju lite det som var grejen och det var jag inte med på, då satt jag klappandes i publiken och blev glad av modellernas fina framträdande och tänkte att nu får jag minsann besöka den där butiken, för jösses så mycket fint de hade att erbjuda.
Sen hör jag bara, ni som var uppe på scen här nyss, kom tillbaka ni kommer inte ångra er. Snabb som en vessla spatserar jag upp i rampljuset, haha, de andra damerna ansluter och det visar sig att vi ska få åka med någon storfräsares båt, dricka champagne och förena nytta med nöje. Ge mig en flyväst och sen är jag med.
Jag vet inte riktigt vad det här blev, men jag tog en sväng om på scenen, dansade glatt och drack några glas bubbel off scen innan jag traskade vidare för en drink på Makeriet tillsammans med ovanstående donnor och sen var det väl inte mer med det. Men en sak är säker, secnskräck har jag då rakt inte…
Tack igen för en tokrolig kväll, mycket bra fixat Martina och tack för att du lät mig frilansa lite 😉
Namn: Eva Hjortsberg Född: 1981 Bor: Örebro Civilstatus: Gift Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid. Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.
Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.
Så välkommen hit!
Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.
Viktigt meddelande från min mor
Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂
