Jag har en dalahäst tatuerad på armen, den är för att hedra mamma och min släkt från Blyberg och Älvdalen i norra Dalarna. Och älvdalskan, googla ljudklipp på det och du undrar var du hamnar?! Så coolt eget språk. Jag kan förstå men tyvärr inte prata. Läge att gå en språkkurs? Skoja, mitt huvud håller ju på att självantända som det är utan ulum dalska.
Förra helgen var vi på släktträff där. Kusinträff i Älvdalen och hela bunten i Blyberg. Det var fint och sommar och samma bilar som kör fram och tillbaka genom byn och tålmodiga ungdomar utan mobiler i handen och mindre mygg än hemma. Vi fick ha Best på hotellet med heltäckningsmatta och jag kunde inte sova för jag trodde att han skulle kissa och bajsa i ett hörn. Det gjorde han inte.
Vi gick upp för blyberget (obs ej att förknippa med blygdbenet) där porfyren flödar och branterna vara hala med gamla skosulor på torkade barr, utsikten magisk och hunden pigg. 525 meter över havet på dess topp.
Vi träffade alla kusiner och ättlingar och sysslingar och släktingar. Vi var kanske en sisådär tolv dussin. Coolt ju. Dalälven var spegelblank och hotellet lika fräsigt inrett som senast. Jag tänkte att nästa gång jag kommer dit tar jag med ett gäng av mina egna gamla prylar och stoppar in lite här och var, ingen kommer märka.
Då vet du. Var är din släkt ifrån?
Också, klipp från www.siljannews.se; 1853 föddes Per Isaksson och 1858 hans hustru Margreta. Nu har det gått 170 år sedan Per föddes och då bjöds det på riktigt stor släktfest i Blyberg. Totalt var det 160 ättlingar till Per och Margret som möttes till stor släkträff i Blyberg. Den äldsta deltagaren var 90 år och den yngsta tre månader. Mest långväga släktingarna kom hela vägen till Blyberg från Kanada.
Tyvärr lyckades jag inte få med alla ättlingar på en och samma bild men här är de flesta ☺️
Min fina bror och hans fina Gabriella gifte sig i slutet av mars, ett litet familjärt bröllop och två månader senare var det dags för bröllopsfest i London. Jag är så oändligt tacksam för var min bror tar mig även om det är som att han ska boka resa och hotell för två dementa pensionärer pga ej kommit längre än till Öland för egen maskin, ha.
Men vi kom dit, Jocke och jag. Och vi kom hem, senast vi var där missade vi nämligen planet för fattade inte att det var brådis in genom security. Hoppsan.
Anyway. Vi bodde i Chelsea på ett fint hotell med vind i skira gardiner och en liten badanka i duschen. Jocke hade kollat upp ett fräsigt mc-café och vi gick hundra miles för att komma dit. Kändes det som. Men nog var det fräsigt och brunchen lovely. Brunch och brumbrum. Bästa kombinationen.
Vi var på pub och salongs på fest. Champagnen var utsökt och jag var typiskt engelsk i hatt och glatt humör. Inte känt mig glad på länge men med sommar, bubbel, bror och snubbe var det banne mig glatt. Så glatt att jag efter x antal glas höll ett osammanhängande tal på engelska tillsammans med Pers syster från en annan mister. Typ.
Fint var det och mc-mässa med, foodtrucks på långa rader och en pizza slice i solstol, en gammal hamn och kaos vid Big Ben, eller Big Bengt. Så varsågod för bilddagbok sen pomperimpossan med respektive tålmodig man var i London.
Som jag måste plugga. Läsa. Skriva. Referera. Men helt plötsligt satt jag där vid skrivbordet igår och fnissade till över livet som uppenbarade sig, mellan aktiebolag och akademisk ångest.
Det var som om Hulda och Nettan slog sig ner över lunchen (och håller ni inte koll på de rackarna kan jag säga att det är mina två alteregon på firman, Hulda är inställsam och fikasugen, en go gumma med en och annan räv bakom örat, Nettan är min ekonomikärring, hon är livsfarlig, röker under fläkten och är jävligt bestämd när hon väl visar sig, de har infört friskvårdsorgasm så något bra gör de ju ändå).
Så där satt vi, jag visade bild på hundvalpen, Nettan muttrade om aktiebolaget, Hulda åt choklad och jag försökte hinna med så mycket som möjligt samtidigt. Som vanligt alltså. Men plugga, det gjorde jag inte. Jag blev lite sur och började terapiteckna. En favorithobby.
Det blev skrivbordsrealism och en spegel av livet. Finns som poster till valfri pedagogstudent eller vilken människa som helst som har lite för mycket på sitt bord så att säga. Kom och köp. Storlek 50x70cm för 650kr och 30x40cm för 450kr.
Observera detaljerna, tryck på bilderna i mitten så visas de större 😉
Cyklar till jobbet i Hälleforskavajen med nyplockade tulpaner från min rabatt i handen, en glasflaska som får bli vas är nerpackad i Kånken precis bredvid en varsamt rullad vintageklänning redo för ett kungligt besök.
Håret är lockat och jag är lite nervös fast jag bara ska vara i bakgrunden, men ändå, den odiagnostiserade bokstavskombinationen kan alltid överraska med en släng av tourettes.
Men jag klarar väl det där galant. Inte en enda hostattack under kungaparets besök, inga selfies eller andra tokigheter. Jag serverade italiensk lemonad och kungen uppmärksammade min tatuering och pekade på min rödhake; där har du en fågel ja?! Javisst har jag det, en rödhake. Ja det kan man ha. Korrekt ers majestät. Sen flikade jag in med en parentes om att mitt andra hem också är på Öland innan sällskapet gick vidare. Sedärja.
Vadan denna ärofyllda uppgift tänker du? Jo i början av året fick jag frågan, tack vare min chef, om jag ville hjälpa till att sätta ihop fotoutställningen inför kungaparets besök. Jag var lite tveksam och tänkte att jag absolut inte är rätt person för det uppdraget pga ovan nämnda diagnos och till min natur inte bäst på att hålla mig inom fyrkantiga ramar. Men jag sa gladeligen ja. Förstås.
Sen bad jag mina ungars klasser rita teckningar, Zandras ungars klasser rita teckningar, kulturskolans elever måla en flygande röd matta och så fixade Länstyrelsen fram foton från länet och simsalabim så visade vi upp en annorlunda och träffsäker utställning till kungaparets förtjusning. Inte så illa ju?!
Så kan jag lägga till kunglig hovleverantör av tulpaner och barnteckningar på CW’t nu eller vad tror du?
Sen bytte jag om igen, kom tillbaka till Hälleforskavajen, fnissade åt kontrasterna, cyklade och hämtade barn i sommarvärmen som också ville få en glimt av kungaparet. Bytte om, släppte tuttarna fria i skön sommarklänning och cyklade till Stadsparken. Erling var lite besviken att kungen inte hade nån krona, jag håller med. Barnen såg kungaparet i en sekund, sken upp för att sedan få äta glass och fredagen var fulländad. Skönt.
Och ursäkta, men hur snygg var min glass? Och så god, citron och jordgubb i en strut med smak av päron?!?!
Mitt nya allmäntillstånd tycks vara hes och hostig. Jag hatar att det inte är het och hurtig. Blir deprimerad av att inte vara frisk. Fattar ju som sagt att det är en ihållande stressförkylning och övervägande ångestfeber. Men ändå. Det är jag inte värd.
Det största problemet är väl att jag inte ser när i tid som jag kommer känna att jag kan vara ledig i både kropp och knopp. Nu har jag förstås tvångsvilat pga sliten och slö och blivit bäst på liggsår och självömkan. Men huvudet är dessvärre fortfarande ett sjuhelvetes tanketivoli. Vila då. Ja, möjligtvis när det är semester men då kommer vi ju ha en hundvalp och bygga ett hus. Va? Hundvalp. Ja, vänta ska ni få höra mer om det. Snart.
Dock ska det bli orimligt skönt att ha sommarlov från plugget. Den akademiska stressen äter upp mig. Nästa söndag ska sista examinationsuppgiften in för den här terminen, bara en sån sak. Då har jag helt plötsligt, hittills, klarat 2 år utan anmärkning på avancerad nivå på universitetet. Wtf?! Men skriv 5-6 sidor om skolutveckling utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv nu då!
Och ungefär samtidigt eller innan det ska skrivas ska vi fira kungligt på Kulturkvarteret med en fotoutställning som jag har varit med och fixat, jag ska jobba där några dagar, åka till Öland över Kristi himmelsfärd och försöka njuta men också måla en maskot på välkänd camping och se till så att poolen kommer att fungera. Nej men om en skulle ta att säga upp sig från sig själv en stund?
För två år sen sa jag upp mig från Input interiör. Jag har överlevt det med men säga upp sig från sig själv känns ju stökigt. Istället har jag startat ett aktiebolag. Hjortbris AB. Som hybris fast med Hjort. Aja. Du fattar. Det går för runt. Be mig inte andas, det är väl det enda som är säkert att jag gör…
Jag hostar sönder mig, så halsen blir hes och skrattet som en rördrom i vassen. Inte så att skrattsalvan hänger i luften precis, men ändå. Sjuk igen. Så klart. Vila för i helvete. Stressförkyld, ångestfeber och kennelhosta.
Fönstret är öppet, fåglarna kvittrar, nån granne klipper gräsmattan, löven spricker och knoppar brister. Våren händer bakom fördragen gardin.
Framför händer ingenting. Hosta och halstabletter, honungsvatten och snoriga servetter. Ipren, Alvedon och en halv flaska Bisolvon. Beställt 5 liter meducin eller åtminstone en halvliter cocillana kuckeliku från förstående doktor på vårdcentralen. Tackar tackar. Ser fram emot sängfösaren av morfin.
Bredvid mig ligger studentlitteraturen och stirrar på mig, en av dem blänger och kostar pengar. Borde lämnat tillbaka i tisdags. Borde så mycket. Mer i böter på bibblan än pengar på kontot. Muntert. Tittar åt sidan, åt Netflix och de spanska serierna. Porrfavor.
Men fåglarna kvittrar och måsarna skrattar, vårluften letar sig in i sovrummet och egentligen skulle jag vara på Öland nu. Öland finns kvar, hostan består och jag vet inte riktigt hur jag mår. Hellre en ung fredag och fina skuggor än en tung sugga och rossliga lungor. Som man brukar säga.
När en kollega till mig på Kulturkvarteret frågade tidigare i veckan om jag ville jobba i helgen, absolut. Jasägaren är alltid redo. Haha.
Vilken tid ska jag jobba? Nej men det är hela helgen, du ska åka till Århus i Danmark och gå på en mässa full av entusiastiska hemmafixare och teknikfolk som bygger robotar och gör allt möjligt kul. Spännande. Jag ska med. Mässan heter Maker Fair.
Känner mig lite som en prao i det proffsiga sällskapet som jag åker med. Ett härligt gäng av kunniga ladies inom olika områden och med olika erfarenheter. Älskart. Tänk vad jag får vara med på när jag säger ja allt som oftast. Gränsen är ju alltid hårfin mellan genidrag och galenskap. Men just detta var absolut ett genidrag.
Och vilken mässa sen. Där fanns robotar som grillade marshmallows eller doppade vindruvor i choklad, agerade trumset till Captain credible (googla honom bums) eller illustrerade hur den gamla televisionen fungerade. Det var hyfsat många makalösa manicker om vi säger så. Men det var också hantverk, tuftning, slakta en soffa, gör ditt kortetui av ett kasettband, skulptera med lera. Osv.
Jag säger mange tak för denna upplevelse och intrycksfulla (är det inget ord?!) helg och hoppas på en tågresa hem utan strul och stopptider på timmar. Då vet du. Och just det, jag gjorde en liten väska av skinnet från en soffa och ett kortetui av någons blandband med Pink Floyd och ABBA. Kul.
Den inbyggda väckarklockan för att hinna med soluppgången var inställd precis rätt. Vaknade 04.50. Ut, bara ut. Fåglarna för ett härligt liv, den gamla världsmästarcykeln tar mig ner till Rynningeviken, upp till Venastugan, ner till utkiksplatsen och runt i kohagen med ståtliga ekar och skriande tranor men utan kor. Än så länge.
Det känns som en sommarmorgon även om”vädersolen” lyser starkt och visar tecken på skiftningar i väderleken. Nån sa snö. Snarare åska tänker jag. Men äsch. Det blir ju sommar snart och april är april.
Hur som helst, att vara vaken själv i naturen och cykla runt så stjärtbenen får skavsår är ingen dålig start på en söndag som jag förmodligen kommer stressa sönder pga plugg och bokföring. Men först. Somna om lite.
… och går ut en solig söndagsmorgon. 230416. Två timmars friskvård i arla morgonstund blandat med tysta ångestfyllda konversationer i mitt huvud mellan mina alteregon. Vi försöker komma fram till hur jag ska lösa alla uppgifter jag sagt att jag ska lösa.
Idag tex, jag jobbar på Kulturkvarteret, Frank ska spela fotbollscup på hemmaplan, Erling ska spela sin första fotbollsmatch på andra sidan stan samma tid som jag slutar jobbet, Jocke är med så gott det går. Sen ska jag stå i kiosken på fotbollscupen mellan 17.30-19.30 och Jocke åka till Öland. Just det, veckans akademiska diskussionsinlägg ska skrivas och lämnas in också. Den ska handla om barnens rättigheter. Det är viktigt och bra. Men morgonen då.
Jag har sett bävern och räven, tagit otaliga bilder med välanvänd kompaktkamera. I stunden blivit förbannad på Nettan som aldrig fixar bokföringen. Deadline fredag. Heja heja. Hade hon gjort det hade vi kanske vetat vad det finns för ekonomisk utrymme för investering i ny kamera. Ångesten i halsen tjocknar till.
Frusit lite i skuggan och värmt mig i solen. Suttit lutad mot en trädstam och kisat mot solen tills det kom alldeles för många andra morgonpigga, då blev det mer skumt än skönt.
Så var det med det, men vet du, det byggs ett nytt hus hos oss på Öland nu. Jag ber att få återkomma. Puss ändå.
Jo men dra på trissor, en tradition runt jul tycks vi ha ändå. Andra året i rad som vi i kollektivet snedstreck familjen besöker Magic Forrest. Det är kallt som satan, folk överallt och fingrar och tår måste amputeras när vi kommer hem. Träden är fina och musiken lite läskig först men absolut roligast är att äta Churros med Nutella så att man tappar tänderna på momangen eller ungefär samtidigt som det ska glidas omkring på knäna på den frusna dammen så att barn krockar med varandra och vuxna i svarta kläder försöker le medgivande i mörkret.
Är inte det mysigt så säg..?
Nu ska jag tina upp och googla löständer. Trevlig kväll!
Namn: Eva Hjortsberg Född: 1981 Bor: Örebro Civilstatus: Gift Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid. Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.
Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.
Så välkommen hit!
Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.
Viktigt meddelande från min mor
Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂
