Böda Sand 20 år

Mina hörselstrån i öronen är fortfarande bakis efter lördagens baluns på Böda. Jag vet inte om tant Hjortsberg blivit gammal eller om det bara var så att det var svordomshög musik. Eller det faktum att det var en sisådär en smärre evighet sen jag vistades på lokal med dunka-dunka och coverband och att mina hörselstrån lagt sig till ro. Hur som helst så var det en förbenat trevlig tillställning.

Queen Böda med sitt hov hade ordnat allt på bästa sätt. Helgen var fullspäckad med aktiviteter på Böda. Jocke och jag kom dit först till tågets avgång. Och det där mina vänner, det är inte vilket tåg som helst, nej nej. Det där, det är ers majestät konungens gamla kärra som han tuffat runt i på Solliden men som nu alltså har fått nytt liv på Böda Sand. Och vilken kärra sen, se då fin den har blivit med glada färger och slipad lokförare med originalmundering från statens järnvägar. Jo, jag tackar ja. Lördagens tur gick runt campingen med diverse historiska stopp och anekdoter från de tjugo åren som familjen Barkevall haft campingen i sin ägo. Fantastiskt roligt att få höra hur allt började och var de är på väg.

När tåget tagit oss runt var det dags för tårtkalas och fikapaus, sen skulle mannen och jag hem för en powernap innan piff. Men tiden, kom igen, hejda dig. Tiden gick så fort så det fick bli energidryck istället för stödvila och sen var vi där igen och blev en del av dig, Böda. Jag hade givetvis på mig min gula, lite lätt smutsiga kavaj. Som att den fått säsongsringar av smuts på slagen, men äsch, vi har ju svettas i några somrar så det är väl inte mer än rätt. Och en jumpsuit som jag trodde skulle spricka i sömmarna när dansen drog igång, men det gick bra. Och för att vara på den säkra sidan var jag chaufför och såhär i efterhand var det ett klokt val, det räcker ju att bli bakis på trötthet och huvudsaken avr ju att vi kom hem i söndags. Snacka om snabbvisit. Jag har nog kört lika mycket bil som jag var på Öland, men det var det värt.

Och den där festen då. Det började med en väl uppfylld grillbuffé av bästa sort. Mumsfillibabba. Sen sjöng Anna Bödasången så att jag nästan blev rörd till tårar för att jag har fått vara med på diverse äventyr och för att Anna som bekant är min idol, här kan vi verkligen snacka företagsam kvinna, håll i hatten vilken bedrift att tillsammans med resten av familjen och Lotta år på år göra Böda till en semesterupplevelse utöver det vanliga. Grattis som fasen till 20 år säger jag.

Sen kan vi väl säga att det var suddig spontandans in på småtimmarna innan jag tog med mannen hem och somnade gott för att sedan vakna upp till en söndag med Britt och längtan hem till Frank.

Så ja, det var minsann en himla trevlig snabbvisit i mitt paradis.

Och tusen tack Queen Böda med hov för att vi fick fira med er, det gjorde ni bra!