Black & White

Som en filé mignon black & white vattnas det i munnen när rummen börjar få fin stekyta. Svart och vitt is da shit. Men det här med att göra klart ett rum i taget tycks inte vara vår melodi. När Jocke bygger in badkaret bygger jag bokhyllor, målar arkivskåp, skruvar upp rullgardiner och klappar på bänkskivan. Jajamensan. Idag kom den efterlängtade bänkskivan.

Men vi ska inte ropa hej än. Nej, nej. En liten felmätning och diskhon sitter 1,5 cm för mycket åt vänster. 1,5 centimeter är egentligen ingenting. Det är ju t.ex. bara en liten bit av en fingertopp, en skalbagge eller 1,5 centimeter av en skollinjal. Men. 1,5 centimeter gör skillnad. Därför blir det till att göra om och göra rätt.

Och som pappa Pohlman säger, kan man inte leva med 1,5 centimeter skillnad då kanske man bör fundera över vad som är viktigt här i livet. Och det är så sant som det är sagt. Men både Jocke och jag kommer reta oss till förtret på den där lilla snedpeken. Men förutom snedpeken är det fantastiskt fint och flott med svart granit, eller vad tycker ni, blir det bra?

Hoppas, hoppas att köket gör mig mer huslig när allt är klart sen. Det vore nåt det!

Och ja, jag vet att inga materiella ting egentligen har något värde och att jag hellre har en äkta man resten av livet än en hjort på väggen och en diskbänk på sniskan, men ni vet hur det kan vara med pryttlar. Och nu ska vi ju förhoppningsvis bo här till någon bär ut oss så då vill vi ju ändå få det så bra som det bara går.

Och till dess ska jag ta vara på de viktiga sakerna här i livet och krypa ner bredvid mannen och känna mig otroligt lyckligt lottad för allt jag har. Bara så ni vet.

Alltså. Dagens black & white.
God natt.