Bara lite suddigt. Tack.

Jag såg ett program från UR, Kroppsgranskarna, förra veckan när jag låg nerbäddad med den där influensan, programmet handlade om immunförsvaret och hur vi skyddar oss mot bacillusker. Förutom det faktum att vårat immunförsvar är som en barriär som ska stå starkt mot fienden så har våra tankar en viss inverkan eller ganska stor inverkan på hur vi mår. En person med positiva tankar borde således vara friskare än en med negativa tankar.

Jag kan ha uppfattat det fel eftersom allt är lite som i en dimma efter en feberfrossa. Men jag tänkte att nu ska jag minsann bli frisk, nu har jag varit förkyld till och från, mest till, sen i oktober och då är det väl lämpligt att toppa det med 39,6 i feber och sen bli friskförklarad för ett tag framöver. Det var liksom min positiva tanke. Att nu ska jag vara frisk.

Men se det var inte försvaret beredd på, de hade inte hunnit bygga upp sin barriär igen. Det stod minsann inte uppställda bakom tunga sandsäckar av goda bakterier redo för fight. De låg kvar i nån slags skyttegrav utmattade sen förra veckan. Dåligt. Imorse vaknade jag nämligen enögd. Jag kunde inte få upp det ena ögat. Det var så svullet och igenkleggat att hälften vore nog. Ni vill inte se hur jag ser ut, tro mig.

Men jag tänkte att det kan ju inte bli värre, åkte till kontoret, fick en telefontid hos vårdcentralen, hann svara på några mail innan de ringde och gav mig domen. Ögonfluss. Smittar som snuva. Blir det inte lika på anda ögat är det något fel, då får du ringa igen. Jag. Orkar. Inte. Mer. Det var bara till att plocka ihop datorn och fly fältet för att inte smitta någon annan.

Jag har inte varit med om det här tidigare och önskar ingen det. Därför åkte jag till stugan och satte mig själv i karantän. Så nu sitter jag här och försöker ge fan i att klia ut ögonen, tänka positivt och hoppas på att kladdet försvinner fortare än kvickt. Och ja, mycket riktigt, andra ögat är nere för räkning.

Så veckans sjukdom, ögonfluss. Som sagt, inte alls nöjd med min barriär, trots hyfsat positiva tankar. Nu får ni fasen vässa er, hjälp mig här immunförsvaret. Giv mig styrka!

Tänk om det ändå vore lika fridfullt och fint som en kylig morgon. Bara lite suddigt så där som det är precis när man vaknat, inte helt svart med kladd. Tack.