981112

Jag går i 2:an på gymnasiet. Vi har fått korten sen skolfotograferingen. Min dagbok från 981112 skvallrar om följande…

Suckar. Klockan är 22.25. Jag är lite trött och lite sur.
Usch!! Vi har fått våra kort idag, jag hatar den där fotografen som tvingade oss att säga ”tuttifrutti”. Jävligt kul. Bara för det ser jag ut som en gris och det kommer alla i Örebro se, i alla fall alla gymnasielever. Jag som är snygg, så måste man se ut som en jävla ”tuttifrutti-gris”. Skit också.

Lika är det på dom små korten, där man ska sitta rak i ryggen med hakan si och så. Jag fattar inte. Just på dom korten som man ska bli bra, blir man sämst. Jag kan ju säga dig att jag ser mycket bättre ut på ALLA andra kort som bara är tagna på skoj…
Inte så himla kul kanske.

Det jobbiga är ju att precis ALLA kommer att se den där grisen som står i mitten, att inte den där fotografen kunde ta det andra kortet där jag såg lite mer iskall ut, så att någon annan såg ut som en gris istället. Att jag inte ens klarar av att motstå en knäpp fotograf som säger tuttifrutti.

Jag skulle ju bara le för att vara snäll mot honom, så att han kan komma hem och säga att idag har jag gjort ett jättebra jobb, alla i en klass såg ut som små grisar. ÅH. Jag hatar att ta sånna där himla tuttifrutti-kort. Nää, i 3:an ska jag i alla fall vara iskall och visa var skåpet ska stå!!

Fast det är klart, jag kommer bara gräma mig över det idag, imorgon och när den där katalogen kommer. Alla andra dagar är jag ju som vanligt och snygg. Ha.

Tänk att alla skulle lägga märke till det. Haha. Inget problem med självförtroendet där inte. Att flyttpacka och hitta gamla dagböcker skrivna av en till synes (läses) tuff brud på gymnasiet är nostalgi och väldigt roligt. Dock skyndar det inte på packningen…