Ljust och Fräscht

Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Ge mig styrka vad bra ni är!

I går hade mannen och jag den äran att gå på generalrepetitionen av Ljust och Fräscht. Och det var en så himla rolig föreställning. Jag skrattade med min basröst och hostade när det var dags för applåder. Men oj vilken grej.

Föreställningen handlar om dagens konsumtionssamhälle och hur vi som unika individer försöker göra oss än mer unika med hjälp av olika prylar och materiella ting. Att vi tror oss bli lyckligare genom att köpa en fin sak (ja, gud ja, titta på min samling av Marimekko skålar, den gör mig överlycklig, ha,ha) och att vi får för oss att vi fångar dagen varje dag om det står Carpe Diem på väggen, eller?

Föreställningen är som en eftertänksam inredningsblogg. Högst aktuell och full av pikar åt både höger och vänster till både de med väggord och minimalistiska hem. Förr sparade man på allt och det man inte sparade kunde man elda upp, nu är vi oroliga och rastlösa och vill förnya oss ständigt och kasta, sopsortera, sälja på blocket och kan hamna i finkan om vi eldar upp något miljöfarligt. En mormor hade finrum och en annan växte upp med gillestuga. Och rätt vad det är har varenda jävel väggord och ljust och fräscht, men är vi lyckligare för det?

Jag vet inte om dagens röst likt en pojke i målbrottet är frukten av att jag skrattade i 1 timme och 45 minuter på Conventum igår. Men jag vet att det var en upplyftande föreställning med en sjuhelvetes fräsig Grande finale.

Ljust och Fräscht satt som ett smäck i min hjärna som är på widescreen inför kommande husrenovering och inredning. Tack Larsson, Lindström och Schyffert för det vita och rena!