Kök, bök, stök, lök…

Foto: Hemnet och Myresjö

Jag tycker som sagt att det är lite läskigt det här med ett eget hus. Jag blir ju liksom så påtagligt vuxen då. Med banklån och en egen gräsmatta. Till exempel.

Och ett eget kök. Ett kök med vitt och svart och färgglada detaljer. Fast det där har vi ju redan gått igenom. Men snart ska det beställas ett kök som ska vara mannens och mitt i en evighet. Där jag ska laga mer mat än vad jag gör nu. Jag tror att det kommer på köpet, glädjen att laga mat i ett kök som jag själv har bestämt hur det ska se ut. För nu är jag en rätt dålig hushållerska.

Men sen, då rackarns i min lilla låda, då ska jag minsann laga mat så att det förslår. Mannen kommer bli överraskad över att jag ens hittade till köket. Och kanske, kanske kan jag baka bullar på den där bänkskivan av sten. Alltså sten(ugns)bakade bullar. Ha.

Oj, oj, oj.  För vi, vi som i mannen och jag, får ju verkligen hoppas på att vi får återbäring av att välja ett så förbannat fint kök. För ett kök utan kock är väl ändå som en sommar utan sol, eller?!

För det här med att bygga fantastiska kök och ändå bara köpa hämtmat, det går ju inte riktigt ihop sig. Men, det finns ju så många kök som är fina och färgglada. Ett stilrent känns som ett smart val med tanke på att vi ska bo där länge, länge. Det är ju liksom vår plan.

Äsch. Det kommer bli fanfuckingtastic. Och snart börjar jag packa ner lägenheten i kartonger. Joråsaått. Och återigen. Klart att det kommer bli färgglatt, men inte på köksluckorna.

Hallå. Det är ju jag som ska bo där!
Kök, bök, stök, lök…