Lagrad kärlek och våldsamt radarpar…

I går smågodis och ostbågar efter julmaten hos svärfar. I dag smågodis och lagrad kärlek tillsammans med supertanten och mannen. Tänkte lägga mig och bläddra i min nya bok, men Dagmar och Cato gör mig orolig. De busvisslar på mig genom ventilen i badrummet som om jag gick framför dem i kortkjol. De viner fram som om de hade varsin kappa av presenning. De slår emot och påminner om åska. Vinden studsar och trilskas och skapar läskiga ljud.

Hade vi haft duschdraperi hade det fladdrat i vinden och hade Wilma varit en utekatt hade hon blåst bort. Radarparet tar i så att cyklar välter, julbelysningen gör frivolter och träden dansar quick-step. Fart och fläkt och vind i volangerna. Visslande i fläkten och otäcka ljud runt husknuten.

Dagmar och Cato, stilla er och bli för tusan inte den värsta stormen på 30 år. Det är inget att bli ihågkommen för, bättre att äta lagrad kärlek och bara krypa upp i varandras famn och inte vara sådär våldsamma som ni är nu…