Mot lugnet…

Egentligen skulle jag så klart vara frisk idag. Jag skulle vara så frisk och pigg att jag och bästa Stål skulle dansat galet natten lång. Men fasen. Vi vet alla att det inte är så. Och det är synd. För jag hade verkligen sett framemot en svettig dansafton med grymmaste sällskapet. Men nu är jag så pass mogen att mitt förnuft har sagt åt mig att vara hemma och ta det lugnt, annars blir jag aldrig frisk. Aldrig och aldrig. Men med det här tålamodet känns ju en veckas förkylning som en evighet.

Nåväl. Eftersom jag inte är frisk och kände att jag behövde lugn och ro så tog jag med mig mannen, katten och slöfocken och åkte till stugan. Så nu är vi två slöfockar, en man och en katt. Höstens första brasa är tänd och på tv visas första filmen av Göta Kanal. Ja, vad ska man säga. Köp en pråm.