Ormgrop

I dag åkte pappa Pohlman och jag på utflykt till Öby kulle, för att jag ville titta på ormarna. Där slingrar sig snokarna om varandra och trasslar in sig. Huggormarna ligger och lurar i det soltäckta gräset och rätt vad det är kommer en snok förbi. Jag är fascinerad och inte alls rädd. Jag är inte rädd för djur, åska ja, men annars är det inte mycket som skrämmer mig. Lättskrämd men inte livrädd. Vid ett vattendrag hade Vikning Line gått på grund och jag sjösatte henne igen. Det var en fantastisk morgon med solsken i blick, snokar runt fötterna och fågelkvitter i skyn.