Franks första bowling

God morgon raringar! Frank här. Jag vet att det var oförskämt länge sen jag skrev, men börja inte gnägga om det nu. Mamma skriver ju inte heller så ofta längre och det är inte så konstigt, hon, pappa och jag har ju lite att stå i. Men det behöver jag inte tjata om, det vet ni nog redan.

Jag vill liksom berätta om igår. För igår sa jag till mamma och pappa att jag vill spela bowling på riktigt. Det duger inte att bara ha en kägla som står på mattan i vardagsrummet i stugan och så några bollar som är alldeles för lätta att kasta med. Jag vill ha the real thing, om vi säger så. Så då åkte vi till Askersund och deras tjusiga O’learys, det var där mitt intresse för bowling startade. Jag har till och med lärt mina kompisar på dagis hur man bowlar. Woop, woop!

Anyway (min morbror har lärt mig lite engelska, så det så) det fanns massa färgglada klot att välja mellan och en herrans massa skor men inte ett enda par i storlek 24. Dåligt. Men jag fick spela ändå och klotet jag fick låna vägde 6 kg och nog för att jag är stark, men det är typ hälften av min egen vikt. Tänk om mamma skulle kasta ett klot som vägde 30 kg. Good luck. Men jag tog fram min sportliga sida och rullade iväg det där klotet. Med lite hjälp av pappa förstås och ibland även av en dinosaurie. Jo, det är sant, en grön en.

Fast det var så himla långt till käglorna, hemma i vardagsrummet är det max en meter mellan mig och käglan och till och med då kan det vara svårt att träffa ibland. Så inte gjorde jag någon strike precis. Men roligt var det, tills jag blev hungrig och beställde in pannkakor, popcorn och ett glas mjölk.

Hur som helst så var det en himla trevlig utflykt och jag vill redan spela bowling igen och gärna själv, men först måste jag fixa ett par bowlingskor med stålhätta, sen ska jag sätta rekord som den yngsta bowlaren. Hallå, jag har ju inte ens fyllt två.

Det var det, nu ropar mamma och pappa på mig, vi ska äta frulle.
Vi hörs snart igen hoppas jag.