नाश्ता, खाना, नाश्ता या लंबी पदों

Jävligt lurig rubrik kan man tycka, men enligt google translate står det ”frukost, middag, brunch eller långt inlägg” på Hindi där, vad vet jag.

Jag har aldrig i mitt liv ätit så mycket tapas som under den här minisemestern. Och från olika nationaliteter. Det har kittlat dödsskönt i kistan kan jag säga. Och mullrat lite åt andra hållet med, men det var det värt.

Vår första middag i London åt vi i Soho på en spansk tapasrestaurang efter en timmes väntetid på att bara få ett bord. Är man tillräckligt hungrig och sugen på att prova något nytt så tycks tålamodet vara bra att ha. Det lilla jag har ställde i alla fall upp för laget. Och när vi satt oss ute vid borden på trottoaren och fått vår mat var väntetiden värd besväret. Jag åt ostron och bläckfisk för första gången och det var inte alls så tokigt, ostronen med en touch av ingefära smakade delicious. Sen var det salami och skinka och annat gott som jag inte minns namnet på.

Där satt vi och tittade på onyktra britter med i mitt tycke för lite kläder på sig, men tydligen har de en lägre kroppstemperatur här, eller nåt. Det kryllade av folk med sommarkläder och bara ben. Samtidigt som jag var kall om fötterna och lite frusen från eftermiddagens engelska regnskur så tycktes vädret inte röra britterna i ryggen.

När den spanska räven rev en annan räv. Nej, jag bara skoja. När den spanska tapasen ätits upp gick vi hemåt. Med andra ord var fredagen utmärkt och den väntande sovmorgonen efterlängtad. Och På lördagen gick vi och gick och åt och åt första stoppet var på en närliggande marknad…

Som sagt har vi ätit så mycket gott att hälften vore nog och som kompensation på det relativt höga matintaget har vi alltså promenerat så att det har slagit gnistor om de snabba pjucksen. Men promenad eller ej. Maten var outstanding och jag vill helst slänga mig med svengelska för jämnan nu, haha. Och fortsättningsvis bara äta tapas när det är dags för middag på lokal. Och gärna indiskt.

I fredags åt vi således spansk tapas, i lördags till fruksot delade vi på godsaker från en marknad och till lunch blev det tapas från Peru, eller pubertansk tapas som jag sa, det är lite mer som om tonåringar skulle gjort det. Inget dåligt ord egentligen men kanske ingen kommande sensation inom gastronomin, eller vad tror ni? Och på kvällen köade vi igen och åt smårätter från Indien. Min brorsa kan fixa bra ställen alltså. Han har verkligen visat ett axplock av Londons godaste tapasställen och vi har hängt på trots köer och hutter av höst ända in i benmärgen, men som sagt, det var det värt.

Nu kan man ju tro att jag har koll på det här, men det har jag inte, det jag vill säga är bara att ska ni till London så kan jag tillsammans med brorsan som har koll rekommendera följande ställen;

Andina – Peruanskt kök med olika ceviche, nyttiga smoothies och fräscha smaker. Här hade Per bokat bord och när vi satt oss kom maten nästan på en gång. Mumsfillibabba. Meny och info finns här.

Dishoom – Indiskt hak med mycket mat, ganska lång väntetid för att få bord men när vi väl satt oss gick det rätt fort att få in maten. Vi delade på en si så där sex-sju rätter och blev så mätta att vi gick hem sen. Menyn hittar du här. Dessutom ville man dansa Bollywooddans när man gick på toaletten.

Village East of Bermondsey – Brunschställe med en gedigen meny för att sammanställa den bästa brunchen. Vi dealde på toast, skramlade ägg, lax, fruit cocktail och drack energigivande juicer. Just det här stället kanske inte var så originellt, men de hade fin inredning och himla god frulle. Check it out.

Ja, det här är nog det längsta inlägget på länge, men så får det bli. Jag längtar redan till när Jocke och jag ska äta Indiskt igen och drömmer om att Örebros saluhall ska bli lika sprudlande som marknaden vid den gamla järnvägsbron i London. Så det så.