Folkrace och fiske

Vi var som sagt i stugan i helgen och efter fredagsmyset, ni vet, den där städningen så blev det banne mig en bra helg. Med folkrace, trevligt sällskap och fiske. Fast det där med fiske beror ju på hur man ser det.

I lördags pratade vi i alla fall med vår jourhavande elektriker som visade sig vara på folkrace, som tur var kunde han ju guida min händige man så att strömmen kom tillbaka, tack och lov, så istället för att han behövde rycka ut till oss kunde vi åka och titta på modifierade original som körde som galningar. Som bekant älskar jag ju bilar som låter mycket och går ganska fort, så det var väldigt roligt. Även om folkrace inte går jättefort så låter det en del.

Det var minsann värsta grejen, Laxå flygfält var fullt av bilar och motorbanan gick varm av buckliga fordon i glada färger med svettiga förare i overall. Frank stormtrivdes, käkade korv och knoppade in till motorljuden precis som senast vi var där och Jocke körde cross. Så nu har vi gjort debuten som publik på folkrace och jag tror vi kommer se det igen, och med min gokartinsats i bakhuvudet så tänkte jag att jag skulle bli en jädra bra folkraceförare, men det låter vi vara osagt.

Sen var det trevligt besök av fina vänner, lite fotbollsspelande för små korta pojkben i gräset och snack om livet för de vuxna. Badpojkar och skallrande tänder. För att sedan ta kväll och ladda för en fisketur.

Frank hade fått en egen flytväst, vi hade berättat om båten och fisken. Jocke hade laddat med räkor till abborren och jag hade fått fiskespön av pappa Pohlman. Vi gick upp klockan 6.30 och var i båten strax efter klockan 07. Fiskespöna glömde vi hemma, Jocke hittade ett i förrådet, ett svinlångt, med trassel på tråden och liten krok. Jag undrade vad det var för fel på hederlig daggmask som bete, men han, storfiskaren sa att räkor var bra grejer. Vi rodde ut mot vassen, Frank var tillfreds så länge båten rörde sig. När vi kastat ankar ville han bli man överbord och bada, vadå fiska. Man badar i sjön. Inte fiskar. Vi gjorde några tappra försök med räkorna, åt frukost i båten och fick napp. Hade inte fiskespöt varit så förbenat långt hade jag minsann fått en mört, men nu slet den rackaren sig och fiskelyckan uteblev. Vi rodde tillbaka in mot land och Frank var fast besluten att gå hem, så då gick vi hem och spelade boll i stället.

Så var det med det fisket.
En halv mört fick vi, lite skepp och hoj på sjön och en badsugen son. Och ja, kanske att Frank är för liten för att fiska eller kanske att fiskarna i just den sjön helst äter hederlig daggmask i stället för handskalade räkor…