Fördom eller fakta…

Ni vet när fibernätet i stugan inte fungerar, när svordomarna med små bokstäver avlöser varandra för att man har lagt ner en smärre förmögenhet på nutidens teknik och det som bara ska fungera för att det är så det är sagt, inte fungerar. När vardagens bekvämligheter försvinner för en stund och man tvingas ringa Telias support. Ni vet då. Eller det kanske ni inte vet, men vi kan ju låsas.

För då när man i huvudet har förberett ett aningens argt och bestämt resonemang för att få sin vilja igenom för att få det där felet som är trasigt lagat på momangen. Och man ringer, står, sitter, ligger, klättrar på väggarna i telefonkö tills en norrlänning svarar och alla bekymmer är som bortblåsta.

Alltså vad är det med norrlänningar. Deras mjuka, charmiga dialekt som borde få vem som helst att vilja ta en eftermiddagslur till deras stillsamma stämma, som får mig att känna mig trygg och som tillfullo litar på att problemet kommer bli fixat på momangen. Att norrlänningen i andra sidan luren kan laga hela världen och att lyxproblemen gällande fibernätet i stugan kommer kännas som ett minne blott. Är det inte fantastiskt så säg (bara av att tänka den meningen på norrländska gör ju allt lite bättre).

I skrivandes stund håller väl den där norrlänningen på med trollkonster, trycker på magiska knappar och rabblar ramsor för att ordna upp mina lyxproblem på landsbygden. Och nej, jag behöver inte alltid vara uppkopplad, men det som jag har betalat för att det ska fungera, det ska bara fungera och jag ska inte behöva ringa Telias support trots att ett samtal med en eller två norrlänningar sannerligen får mig avslappnad och avkopplad…

Ohyeah, inlägget är publicerat, fördom eller fakta, norrlänningen fixade biffen, från Luleå till Laxå. Så bra, då kan jag slappna av igen. Ha.
Tack Telia support och Samuel!