Frank i fotostudion

Idag när jag hade ätit brunch och egentligen skulle ta min förmiddagslur så bökade mamma på mig en ny fräsig jacka, satte ner mig i det där babyskyddet (hallå, jag är en stor kille nu!) och så åkte vi en sväng hela familjen. Jag knoppade in redan innan vi lämnat området och var inte alls med på var vi skulle, men så vaknade jag bryskt upp i en lägenhet som jag tidigare aldrig skådat. Och rätt vad det var befann jag mig i en fotostudio. Magi.

Tydligen är det si som så att mammas nya kollega Jenny är en fena på porträttfoto och mamma var förstås inte sen med att prova hennes utrustning, därav ovanstående posör.

Okej, tänkte jag. De kan få tro en stund att jag tänker sitta still här och stirra upp i de där fräsiga lamporna som jag kallar mamma, en stund kan de få tro att jag ska vara modell, men sen ska de få se att jag inte alls är så trött som det verkade. Så jag satt där en millisekund, till jag fattade att jag var vaken, sen gick jag kors och tvärs över golvet. Pappa frågade var igelkotten var, och jag gick och hämtade den, sen tjatade de om bilen och boken och kom igen, jag vet väl vad det är.

Men uppenbarligen lyckades mamma knäppa en jädra massa kort, för nu när jag skulle blogga fick jag knappt bort henne från datorn för att hon satt och grejade, så jag lovade att jag skulle vara snabb. Men några bilder kunde jag i alla fall få visa upp. Och det lär väl komma fler, om en säger.

Puss och kram nu!