Lucka 23 – Berätta om en gång när du kände dig ensam.


Som ni ser provar jag en ny grej, signat mina bilder, bra eller dåligt?
Inte jättesnyggt kanske…

Tråkigheter som att känna mig ensam har jag förstås förträngt. I alla fall när det gäller att vara ofrivilligt ensam, men om jag får välja så tycker jag att det är skönt att vara ensam. Bara vara jag en stund. Jag kan inte komma ihåg när jag kände mig ofrivilligt ensam senast, känns som smärre evigheter sen, som tur är.  Sådär jobbigt ensam som i att vara olycklig och tycka att livet är lite pissigt ett tag en regning lördag, typ, det var väl innan Jocke tog mig med storm, även om jag vill minnas min tid som singel som förbannat rolig och lärorik. Så var det nog då. Någon specifik gång kan jag dock inte minnas.

Men som sagt, om jag får välja så är jag gärna ensam. Inte gärna som att jag vill byta bort min älskade familj, absolut inte. Herregud, jag är ju inte alldels tossig heller. Men ensam som i att kunna sova så länge jag vill utan att Frank kallar på uppmärksamhet. Förslagsvis. Eller ensam med Frank för att lattja runt med honom, krypa på golvet i mjukisbyxor och känna mig allt annat än ensam.

Så nej, inte heller dagens lucka var någon skräll. Tacka vet jag Barna Hedenhös, det är ju så spännande och roligt att jag går åt. Imorgon ska jag däremot berätta om en gång när jag kände mig älskad. Det blir en lätt en.

Tack och hej leverpastej, och god jul vetja!