Triss i oxfilé

Helgen började på bästa sätt med en spontanmiddag med goda vänner i fredags, jag sa, fram med oxfilén gästerna kommer om en timme. Som tur är har jag ju löpande abonnemang från Karlsson catering så det var inga konstigheter med att fixa den middagen. Och vilken middag sen. Grillad oxfilé med ugnsstekta potatisar från eget land och hemmagjord bearnaisesås. Kyss Karlsson vad gott!

Det jag inte visste då var att jag skulle äta oxfilé i dagarna tre. Det är till att kosta på sig, så att säga. För när vi hade smält fredagens middag, det hade blivit lördag och vi hade packat några väskor så begav vi oss till Stockholm och mot brorsan som slog till med en sjuhelvetes fest, men mer om det senare.

Vi anlände i alla fall till huvudstaden lagom till lunch som blev en bokbindarmacka av bästa klass, mumsfillibabba! Och när jag hade dansat av mig skoskavsplåstret, städat bort dansgolvet och åter kommit hem till Örebro så kom nästa matkasse från Karlssons catering. Hallå, hur bra kan vi ha det, mina föräldrar är nog världsmästare på curling, och jag, jag tackar och tar emot, förstås. För vem skulle inte tacka ja till en kasse med tre skivor oxfilé, en påse kantareller och borstad potatis? Nej, precis. Så det var bara till att vispa ihop en kantarellsås, köra in potatisen i ugnen och steka oxen, sen var söndagsmiddagen serverad och triss i oxfilé ett faktum. Tusen, tusen tack älskade mamma Ulla och pappa Pohlman. Ni är bäst, alla dagar i veckan!

Som sagt, den där snabbvisiten i Stockholm, den bör avhandlas i några egna inlägg, för det här med att Franks igelkott går på bortamatch, att det var ett djbås i sovrummet och att sällskapet bocken slog nya rekord, det ryms inte inom ramen för en grillad oxfilé. Men först lunch, och nej, idag blir det inte oxfilé.