Skymningsmåleri

Det är inte ultimat att börja måla om pinnstolar i skymningen. Inte heller särskilt genomtänkt att duka fram sin kropp likt ett smörgåsbord för myggen på verandan, men det är roligt att göra om i köket. Slipa lite bord i trädgården, fynda udda pinnstolar på Linne & Lump och fantisera ihop ett nytt köksmöblemang.

Förändringens ådra pulserar men tiden räcker inte riktigt till. Ivrig som jag är drar jag över den ena stolen med gul färg, tänker att det inte kan bli så himla dåligt i mörkret och passar på att doppa ner två ljusstakar i färgen för att öka på kvoten för kreativitet. Dra mitt står till stacken för den där färgglada och finurliga inredningen som jag så gärna vill stoltsera med.

Få ett bord av pappa Pohlman. Ett köksbord som inte behöver vaxduk utan som behöver kärlek och tuffa tag från en liten kille på ena gaveln som glatt men bestämt drämmer näven i bordet när hungern sätter in. Ett bord som bara mår bättre av glasringar, spill och några törnar på själen.

Så trots gårdagens skymningsmåleri och spridda skurar av myggbett så är jag påt igen idag. Jag står fast vid att det ska synas att det är handgjort och förhoppningsvis kan jag visa er senare hur det blir.

Och på håll såhär, blir det förbannat bra.