Dagens tragikomiska…

Sitter ni ner? Det här är roligt. Eller tragikomisk rättare sagt och det kommer förmodligen bli lite tjatigt till motsatsen är bevisad. Men jag kan inte riktigt sluta skämta om det. Vadå tänker ni, vad har hon nu pysslat med. Flytt fältet, hamnat i radioskugga och firat midsommar på ett sjuhelvetes vis? Ja nästan fast förutom det sistnämnda (midsommar firades på bästa sätt, men det får jag berätta om senare, det här är nämligen lite av ett scoop).

Jo, håll i er nu, ni kommer inte tro det men idag fyllde jag 45 år. Jajamensan. Fyrtio fucking fem. Chockartat eller hur? Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det här. Från 25 i sinnet till 45 i kroppen. Jamen, hur kunde jag bli 45 undrar ni. Det ska jag säga er, jag klev upp på en våg från NASA och såg sanningen i vitögat, beredd på att tillkalla psykolog och ivrig inför förändring. Mina damer och herrar, det är inte längre vikten i kilo som är viktigt, hell no, nu är det åldern.

Med andra ord gjorde jag en kroppsscaning för att jag var nyfiken och för att resten av sällskapet ville få bevisat att de är atleter, jo jag tackar ja! Jag är ihop med en 18 åring full av muskler. Smaskens. Han får dock stå ut med en 45 åring med övervikt och för lite vatten i systemet. Enligt vågen. Tragikomiskt alltså.

Så istället för att jag ska fira min 32 årsdag på fredag så drämmer jag till med 45års fest. Är det inte roligt så säg. Okej, jag ska ta det med en nypa salt eftersom Frank bara är fem månader, jag inte har druckit och ätit bra nog, samt inte tränat rätt. Tydligen. Men nu kan det bara bli bättre, nästa gång jag ställer mig på den där vågen ska jag minsann också vara 15 år yngre, inte äldre än vad det står på körkortet.

Så var det med det, hur gammal är du?